Kompetens i politik och näringsliv

Istället för att i sedvanlig ordning läsa mediernas internetbaserade nyhetsrapportering tillbringades kvällen med att besöka ett flertal politiska hemsidor. Ett oroande faktum är att svenska politiker överlag är tämligen lågutbildade. Ett mycket begränsat antal politiker oavsett partitillhörighet innehar en kvalificerad högskoleexamen. Hos många politiker saknas egentlig utbildning och än mer påfallande märkligt är att förhållandevis ofta saknas även en gedigen arbetslivserfarenhet eller motsvarande. Man kan undra vad deras kompetens egentligen besår utav, talang?

I jämförande syfte gjordes även ett antal besök på ett flertal svenska storföretags hemsidor. I storföretagens koncernledningar påträffades inte alls motsvarande brist på kompetens. I Volvos styrelse är nästintill samtliga ledamöter civilingenjörer, jurister eller civilekonomer. Somliga besitter dessutom mer än en grundutbildning, exempelvis en examen i ekonomi från Harvard kombinerad med en examen med teknisk inriktning från någon välkänd teknisk högskola. Därtill återfinns hos flertalet en omfattande arbetslivserfarenhet i form av tidigare VD uppdrag. I AstraZenecas styrelse samsas ekonomiutbildade personer med forskare i molekulärbiologi och farmaceutisk vetenskap.

Låt mig exemplifiera mina påståenden med några konkreta fall:

Sir Tom McKillop är för närvarande AstraZenecas Chief Executive. McKillop har tidigare avlagt en doktorsexamen och en fil. kand i kemi. Under 14 år innehade McKillop en rad poster, bland annat som Technical Direktor med internationellt ansvar för tillverkning, utveckling och produktion vid ICI Pharmaceuticals Division. Innan fusionen med Astra var McKillop Chief Executive Officer Designate i Zeneca-koncernern. Bland McKillops externa poster återfinns uppdrag som styrelseledamot i Nycomed Amersham PLC och Lloyd TSB Group PLC. Han är även prokansler vid Leicester University i England, ordförande för British Pharma Group, Companion of the institute of Management, medlem av Royal Society of Chemistry, The Royal Institution, American Chemical Society och Society for Drug Research.

Chris Heister (m) är utbildad sociolog vid Uppsala Universitet. Hennes angivna arbetslivserfarenhet omfattar en tjänstgöring som socialsekreterare på Socialbyrån i Östhammar. I övrigt har Heister ägnat tid åt utbildningsfrågor på Sveriges Förenade Studentkårer och sjukvårdsfrågor såsom gruppsekreterare i Stockholms läns landsting. Heisters första politiska förtroendeuppdrag var som suppleant i skolstyrelsen i Danderyd. Efter valet 1991 blev Heister riksdagsledamot och 1999 valdes hon till moderaternas 1:e vice ordförande.

Michael Treschow är utbildad civilingenjör vid Lunds Tekniska Högskola. Treschow har varit president och Chief Executiv Officer i Elektrolux. Innan Elektrolux tjänstgjorde han som President och Chief Executive Officer i Atlas Copco AB. Under tre år var Treschow yrkesverksam i USA som Area Manager och ytterligare ett år arbetade han i Frankrike. Han arbetade inte mindre än 22 år för Atlas Copco AB. För sina gedigna insatser för svenskt näringsliv tilldelades han 12:e storleken i serafimerordningens band av Carl XVI Gustaf. Treschow har även tilldelats motsvarande ärorika utmärkelser i Spanien och Frankrike. Numera är Treschow styrelseordförande i Volvo och Ericsson. Han är även styrelseledamot i bland annat Elektrolux och ABB.

Maud Olofsson (c) saknar eftergymnasial utbildning. Olofsson påbörjade sin politiska karriär som ombudsman för Centerpartiets Ungdomsförbund, CUF, i Norrbotten. Därefter fortsatte Olofsson att arbeta som ombudsman för moderpartiet i Norrbotten under ytterligare några år. Nästkommande åtta år gjorde Olofsson ett uppehåll från arbetslivet med anledning av barnafödande. Hon arbetade sedan som projektledare för "Robertsfors kvinnor mot år 2000". I några år var Olofsson sakkunning i arbetsmarknadsdepartementet. Därtill har hon arbetat som ansvarig för landsbygdsfrågor på Länsstyrelsen i ett år, EU-utredare för norra 5b-regionen, samt som EU-samordnare på Länsstyrelsen i Västerbotten. Innan Olofsson valdes till ordförande för Centerpartiet arbetade hon några år som VD för Hushållningssällskapet.

Tja, listan kan göras lång, men ovanstående axplock återspeglar väl ett allmänt förekommande förhållande mellan ledande svenska politiker och näringslivets främsta representanter. Varför tycks många svenska politikers främsta merit bestå av ett långvarit partimedlemskap medan storföretagens företrädare ofta är både högutbildade och arbetslivserfarna? Anledningen är lika enkel som oroande. Politikeryrket är en karriärmässig gräddfil i samhället mestadels utnyttjad av personer i avsaknad av kompetens för möjlig karriär i näringslivet. Politikeryrket kräver många gånger endast ett politiskt ställningstagande, samt en övertygad uppfattning om ens egna politiska linjes förträfflighet jämfört med främsta konkurrerande politiska inriktning. En politiker kan nå en förhållandevis hög position i partiet via ett långvarit medlemskap och utan att avkrävas ett konstruktivt handlande. I näringslivet förväntas troligen en kompetens, vars direkta konsekvens medför en såväl riktig analys som en konkret åtgärd i en för tillfället aktuell situation. Detta är enligt min mening skillnaden yrkena emellan, vilket också återspeglas bland innehavarna av respektive yrkesbefattning