fredag, oktober 29, 2010

Kvinnlig härskarteknik a la Arkelsten?

Sven Otto Littorin försvann som en oljad blixt från Almedalen i samband med att Aftonbladets Lena Melin anklagade Littorin för sexköp. Några bevis gällande Littorins sexköp presenterade Aftonbladet och Melin aldrig även om Melin och gänget gång på gång bedyrade att man minsann med ljus och lykta försökte att säkra bevis. Mycket snack och lite verkstad blev resultatet av Aftonbladets scoop i fallet Littorin.

Jag kom att tänka på Littorin i samband med att jag läste i Aftonbladet om turerna kring Sofia Arkelsten. Jag vet ingenting om Arkelsten och hennes påstådda mutresa och eventuella svarta lägenhetskontrakt. Jag vet dock att en man inte skulle komma undan med att sitta och lipa på ett partikansli. Arkelsten blev förmodligen inte ett dugg ledsen på grund av tidningsskriverierna, utan hon tillämpade antagligen bara lite väl beprövad kvinnlig härskarteknik i syfte att erhålla omgivningens sympati.

Varför bölade förresten inte Littorin? Om Littorin hade fallit i gråt istället för att smita ut bakvägen så kanske han än idag hade varit kompis med Reinfeldt, Borg och Schlingmann. Nu vill väl inte någon människa vid sunda vätskor vara kompis med en genusskojare som Schlingmann i alla fall, men ändå.

Sist men inte minst. Arkelsten? Vad är det för j-vla namn? I Sverige heter man Andersson, Johansson, Nilsson, Eriksson eller Karlsson, måhända även Muhammed, men inte Arkelsten. Notera pk-garderingen i slutet av föregående mening. Vilken normal människa torde inneha ett namn som Schlingmann, Federley eller Arkelsten? Eller Khaffaf? Prosit. Får man heta vad som helst nuförtiden? Ja, faktiskt. Enligt Länsrätten i Norrbotten så fick till exempel en transvestit vid namn Jan-Olov Ågren heta Jan-Olov Madeleine Ågren. Melitta torde också vara helt i sin ordning, men inte Durex. Fitta måste ännu anses utgöra en öppen fråga. Först till kvarn?

Expressen:
Arkelsten pressades hårt i interna möten

Tidigare inlägg i samma tema:
Skattemyndigheten goes bananas