Viljornas kamp 1:2

Jag måste erkänna att Liv Weisbergs dokumentärfilm om Feministiskt Initiativs första tid imponerade en aning på mig, möjligen beroende på att jag förväntade mig en feministisk propagandafilm liknande SVT:s hyllning till Fidel Castro härförleden. Fi:s partistyrelse gav stundtals intryck av att bestå av en samling småbarn, exempelvis i samband med att Fi:s talesperson Sofia Karlsson gråtande låste in sig på en toalett tillsammans med en tröstande plastmorsa i form av Gudrun Schyman. Även Ebba Witt-Brattströms gråtmilda framtoning i samband med hennes avhopp från Fi fick mig att le en smula. Slutligen fick man även se en närbild på en tårögd Devrim Mavi. Tala om att förstärka könsrollerna, lipa som en kärring av lite interna partigräl. Witt-Brattström tog förmodligen med sig partiets verklighetsförankring i samband med att hon lämnade partiet, ty hennes inställning visade prov på en någorlunda sansad politisk uppfattning till skillnad mot exempelvis Tiina Rosenbergs periodvis radikalfeministiska attityd. Sammanfattningsvis bedömde jag ändå Weisbergs film vara någorlunda seriös och objektiv, om än tämligen intetsägande. Ta del av Weisbergs film, Viljans triumf, förlåt, Viljornas kamp, via nedanstående länk.

Sveriges Television:
Viljornas kamp 1:2