Min vän om Kristdemokraternas svek

En blåsig sensommardag i augusti, på en uteservering i centrala Göteborg, intog jag i sällskap av en vän en enkel kaffe med tillhörande tilltugg. I min naiva enfald trodde jag att min vän, sedan barnsben trogen borgare, skämtade med mig då han påstod att Sverigedemokraterna utgjorde ett alternativ i kommande riksdagsval. Han beskrev Kristdemokraternas liberalisering och liknade partiets nya politik vid ett svek. Inte trodde jag att han, av alla i min bekantskapskrets, funderade på att rösta på Sd. Om jag ska vara ärlig så utgjorde ovan nämnda tillfälle, ett första tillfälle, då någon i min omgivning utan främlingsfientlig underton förespråkade Sd i någorlunda sakliga och sansade ordalag. Svensk partipolitik måste utan tvekan vara i behov av ett parti med en värdekonservativ agenda, men ska verkligen Sverigedemokraterna mäkta med att axla en så ansvarsfull roll i svensk partipolitik?