Fi:s självömkan och Schymans hyckleri

Gudrun Schyman lämnade äntligen sin riksdagsplats. Schymans yttrande i samband med sin avgång föreföll vara en ren lögn.

Schyman i Expressen:

"Det var medierna som ströp utrymmet för de minsta partierna, menar hon."

"Sverigedemokraterna fick livsluft just för att de INTE bevakades."

Feministiskt Initiativ borde onekligen lära av Sverigedemokraterna och vända massmedias negligerande till sin fördel. Måhända borde man dock söka en annan förklaring till Sd:s valframgång, exempelvis Sverigedemokraternas omfattande valsatsning i kommunerna tillika partiets ekonomiska kraftmätning i samband med ett landsomfattande valutskick. Fi kandiderade i fyra val till kommunfullmäktige och saknade då liksom nu kommunal representation. Därtill erhöll Fi säkerligen inte motsvarande ekonomiska bidrag i form av såväl partistöd som bidrag från enskilda medborgare. Fi mäktade inte med att bedriva en framgångsrik valkampanj, av två enkla skäl, nämligen partiets låga medlemsantal och partiets usla ekonomi. Schymans försök att urskulda partiets valnederlag genom att skylla på massmedia vittnade allena om självömkan, ty ingen politisk rörelse torde utgå från att alla ska omfamna en ny radikal partibildning.

Schyman i Expressen:

"Nu åker Gudrun Schyman hem till Skåne för att ta hand om sin trädgård - och vänta på jobberbjudande.
- Jag är mycket kompetent och är öppen för nya uppdrag."

Schyman hyckleri fick mig att må illa. Expressens faktaruta vittnade om Schymans obefintliga behov av en ny anställning:

"30 000 kr i månaden i inkomstgaranti från riksdagen tills hon fyller 65. Räknas av om hon får nytt jobb."

Schyman framhöll tidigare sin yrkestjänstgöring som socialarbetare. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig Schyman överge nuvarande bidragsberoende och återgå till sin profession.

Expressen:
Nu jagar hon ett nytt jobb