Men från Pride hörs det inget, ingenting

Jag kom att tänka på Ebba Gröns sång Jag tittar på Tv i samband med att jag gick igenom dagens nyhetsskörd gällande Stockholm Pride. Inte en enda negativ artikel, inte en enda kritisk artikel om Pride, ingenting.

Ebba Grön:

"Moskva tror inte ett dugg på tårar,
dom säger att folk, att folk, folk är dårar.
Wasington är vilda västern
& förresten & förresten.

Men från Peking hörs det inget,
men från Peking hörs det inget,
men från Peking hörs det inget,
ingenting."

Stockholm Pride torde vara ett enastående exempel på total likriktning av en hjärntvättad befolkning. Man skulle nästan vara benägen att tro att Sverige saknade yttrande-, åsikts- och pressfrihet.

Tidigare inlägg i samma tema:
Fi:s Tiina Rosenberg och Antifascistisk Aktion

Fi:s Tiina Rosenberg och Antifascistisk Aktion

Feministiskt initiativs Tiina Rosenberg försvarade Antifascistisk Aktions våldsutövning via ett utspel i en debattartikel i Aftonbladet. Rosenberg menade att AFA:s stöd till HBT-rörelsen legitimerade AFA:s politiska våld. Rosenberg menade förmodligen även att AFA:s agerande legitimerade extremhögerns våld i andra sammanhang. En sådan slutsats torde vara en logisk konsekvens av Rosenbergs resonemang även om en feminists starka sida inte torde vara logik.

Tiina Rosenberg:

"Med tanke på det kan jag bara beklaga att ledningen för Pride i år valt att utesluta Afa, Antifascistisk aktion från paraden. Pride har genom åren alltid balanserat mellan rörelsens olika falanger, men aldrig uteslutit någon som skyddat både paraden och Tantolunden på det sätt som Afa gjort."

Jag mottog Rosenbergs besked med glädje eftersom bland andra Fi:s Sofia Karlsson försvarade våldsanvändning med politiska motiv, men då i aningen förtäckta ordalag. Man ska tala klarspråk och Rosenbergs lovord till AFA visade på radikalfeminismens antidemokratiska ådra. Tiina Rosenberg såg förmodligen även mellan fingrarna avseende polismyndighetens deltagande i Stockholm Pride tillsammans med Antifascistisk Aktion. Uniformerad polis marscherade nämligen tidigare sida vid sida med vänsterns stormtrupp AFA.

Aftonbladet:
Stolt men inte nöjd

Sandra Dahléns radikalfeministiska sex och samlevnad

Jag informerade nyligen medborgarna om Kristina Hultmans försök att undergräva medborgarnas verklighetsuppfattning genom att uppträda som journalist, trots att Hultmans radikalfeministiska agenda torde vara väl dokumenterad. Idag såg jag ännu ett exempel på feministernas lömska taktik att försöka framstå som rättskaffens folk och i lönndom sprida hetspropaganda. Svenska Dagbladet publicerade nämligen en artikel med anledning av årets upplaga av Stockholm Pride och i aktuell artikel fanns en bild på en person vid namn Sandra Dahlén. Dahlén ska invigningstala på Pride i egenskap av sexualupplysare.

Medborgare i avsaknad av förmåga att skärskåda feminismens falskspel torde lämna ovan nämnda omständighet utan vidare anmärkning. Dahlén undkom dock inte min omsorgsfulla bevakning av svensk feminism. Dahlén medverkade nämligen i Liv Weisbergs dokumentärfilm, Viljornas Kamp, om Feministiskt initiativs uppgång och efterföljande fall. Dahlén utgjorde även en del av Fi:s första styrelse. Hon arbetade också på Sveriges Radio och medverkade 2007 i statstelevisionens ungdomsprogram Sex med Viktor. Dahlén tjänstgjorde också på JämO. JämO utgjorde tidigare en diskrimineringsmyndighet med syfte att legitimera diskriminering av svenska män och styrdes av bland andra Claes Borgström. Borgström gjorde sig känd bland allmänheten genom att likna svenska män vid talibanerna i Afghanistan. Borgström återfinns idag i Socialdemokraterna i form av så kallad jämställdhetspolitisk talesperson. Ännu en anledning att inte rösta på knullborgare Sahlin i riksdagsvalet 2010 alltså. Tillbaka till Dahlén. I regel undvek Dahlén att tydliggöra sin partitillhörighet i ovanstående sammanhang.

Mindre belevade medborgare må uppfatta Dahlén som en trovärdig person med syfte att upplysa medborgarna om sex och samlevnad. Man ska dock vara väl medveten om Dahléns skådespel och att ha i åtanke att hon med största säkerhet torde ha som målsättning att sprida radikalfeministisk hetspropaganda till landets barn och ungdom. Medborgarna uppmanas således än en gång att vara uppmärksamma på feministanstrukna utspel i massmedia, ty i kulisserna återfinns ofta en radikalfeminist med dunkla såväl personliga som politiska motiv.

Feministiskt initiativ:
30 feminister: Sandra Dahlén

Tidigare inlägg i samma tema:
Claes Borgström jämställdhetspolitisk talesman i (s)

Kristina Hultman, en lesbisk radikalfeminist i journalistförklädnad

Jag tittade på vårens omgång av Kvällsöppet på TV4:s hemsida. I ett av programmen diskuterade man abort och två av debattörerna utgjordes av Gudrun Schyman och Kristina Hultman. Schyman torde vara väl känd bland allmänheten, men Hultman? Jag noterade även Hultmans medverkan i Sveriges Televisions debattprogram Debatt en gång i tiden, men undvek informera allmänheten om vederbörandes medverkan. Jag informerade dock medborgarna om Hultmans lurendrejeri i samband med att hon medverkade i Svenska Dagbladets reportage om nutida familjebildning. I samband med Hultmans deltagande i Kvällsöppets abortdebatt tog dock tålamodet slut från min sida. I samtliga ovan nämnda tre fall presenterades nämligen Hultman som en journalist. I egenskap av journalist torde hon i förestående framstå som en tämligen objektiv person, vilket torde vara en i allra högsta grad felaktig bedömning från medborgarnas sida.

Hultmans plats i TV-studion vid sidan om Schyman utgjorde inte bara ett exempel på en tillfällig placering i debattpanelen. Hultman stod på plats nummer åtta på Feministiskt initiativs valsedel i riksdagsvalet 2006. Hultman torde utan tvekan vara att betrakta som en erkänd feminist och således även anses vara en person med en tydlig politisk partitillhörighet. Varför envisas Hultman med att titulera sig journalist trots hennes tydliga radikalfeministiska engagemang då hennes resonemang alltid tycks syfta till att legitimera en radikalfeministisk politik?

Ett led i feministsektens nya politiska taktik torde nämligen bestå i att använda sig av falsk auktoritet. Fi visade prov på partiets nya dubbelspel i samband med att partiet lurade medborgarna på skattemedel genom att låtsas vara en folkbildningsrörelse och inte ett parti. I samband med efterföljande val förvandlades givetvis folkbildningsrörelsen till ett parti igen. Ingen torde vara förvånad med anledning av feministernas agerande även om myndigheternas välvilliga inställning till att låta sig luras fick åtminstone mig att höja en aning på ögonbrynen. Jag väntade mig ett rättsligt efterspel med anledning av Fi:s agerande, men tji fick jag och landets övriga skattebetalare. Dessvärre informerades inte oinitierade medborgare om partiets och Hultmans falskspel i Debatt, Kvällsöppet och SvD. En och annan intet ont anande medborgare torde därmed undgå att genomskåda Fi:s representation i tidningar, radio och TV. Allmänheten varnas härmed med anledning av Fi:s försök verka i lönndom. Medborgarna uppmanas att vara uppmärksamma på radikalfeministernas nya strategi. Notera suspekta feminstanstruka utspel i media och lägg personens namn och utseende på minnet, ty feministernas nya strategi tycks bestå i att beblanda sig med civilbefolkningen och på så vis desinformera medborgarna i smyg.

Feministiskt initiativ:
Fi:s kandidater till riksdagsvalet 2006

Tidigare inlägg i samma tema:
Feministiskt initiativs Kristina Hultman i SvD