Vi har aldrig varit friare än under den feministiska ockupationen...

Aftonbladet skålade in 2010 genom att i tidningens debattavdelning låta publicera en kolumn av en feminist. Ja, vad annars? Vilken tokstolle förväntade sig att någon annan än en radikalfeminist skulle få äran att inviga 2010 års debatt?

Nåväl, jag skummade igenom Aftonbladets kolumn signerad Annika Marklund. Om Marklunds artikel finns egentligen inte så mycket att säga, ty Marklunds kolumn innehöll sedvanlig feministisk rappakalja i kombination med traditionell feministisk floskelretorik. Jag uppmärksammade dock ett och annat parti som fick mig att höja lite på ögonbrynen.

Annika Marklund:

"Mindre än ett år tidigare hade feminismens sönderfall till och med fått ett ansikte. Det tillhörde Ireen von Wachenfeldt. Hon var ordförande i Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige och hade i dokumentären ”Könskriget” råkat hävda att män är djur."

"...råkat hävda att män är djur.". Vilken olyckshändelse, inte sant? Tänka sig att bli intervjuad av en journalist och samtidigt råka uttala sig som om man hatade alla män? Vilken otur!
Nej, sanningen att säga så torde Ireen von Wachenfeldt vara att betrakta som en radikalfeminist, vars enda politiska målsättning torde vara att förtrycka alla män, inte beroende på männens agerande i samhället, utan allena utifrån männens könstillhörighet. Att Wachenfeldt skulle ha "råkat hävda att alla män är djur" som en del i någon slags biologisk bedömning av män torde inte någon förnuftig människa acceptera som bortförklaring. Nej, sanna mina ord, Wachenfeldt torde utan minsta tvivel vara att betrakta som en fanatisk feminist utan verklighetsförankring. Därav hennes politiska klavertramp i tid och otid.

Apropå Wachenfeldt och klavertramp. Wachenfeldt gjorde sig nyligen återigen till åtlöje genom att hävda att skolmassakern 2008 i Kauhajoki i Finland berodde på samhällets könsmaktsordning. Ja, vad annars? Inte ska vi väl förklara finländarnas stora tragedi i Kauhajoki med en någorlunda logisk förklaringsmodell i form av till exempel psykos, olycklig tonårskärlek, liberal vapenlagstiftning med mera? Nej, könsmaktordningen givetvis, vad föranledde annars en skolmassaker? Wachenfeldts förklaring föreföll lika otrolig som Margareta Winbergs förklaring till kvinnovåldets uppkomstorsak. Enligt socialdemokraternas feministiska lokomotiv Winberg torde en man nämligen slå en kvinna med anledning av att han allena såg en glädje i att slå en kvinna. Djupgående analys, inte sant? Winberg utgjorde även en varm anhängare av kriminaliseringen av sexköp, en lagstiftning som föga förvånande visade sig tämligen meningslös. Göran Persson gjorde rätt i att skicka Winberg till Brasilien, om bloggens eventuella brasilianska läsare ursäktar. Vi avsåg aldrig att jävlas med er, vi ville bara åstadkomma arbetsro i vårt lands regering. Brazilia, please forgive us our sins. Jag hörde ett rykte om att Utrikesdepartementet sökte ny svensk ambassadör till öriket Tonga. Wachenfeldt, sök! Du torde visserligen sakna all form av kompetens, men nog torde väl manshat utgöra en merit lika god som någon annan vid allehanda politisk tjänstetillsättning i Sverige av idag?

Tillbaka till Aftonbladets feministkolumn signerad Annika Marklund. Marklund hävdade att många namnkunniga medborgare i samhället gjorde avbön från feminismen gångna tid.

Annika Marklund:

"En efter en gjorde de tidigare så ivriga feministerna avbön. De trodde inte längre på ”-ismer”, hette det."

Jag gjorde aldrig avbön. Jag trodde aldrig på ismer, i synnerhet inte på feminisen. Jag genomskådade feministernas falskspel redan i samband med att radikalfeminsiterna uttalade sina första ord i vad som skulle visa sig komma att bli en aldrig sinande ström av genuspropaganda. Jag måste alltså inte göra avbön. Jag måste alltså inte stå och fåna mig i direktsänd TV såsom kristdemokraternas Göran Hägglund gjorde i en TV-debatt valåret 2006 då han hal som en ål försökte slingra sig förbi frågan gällande hans inställning till feminismen. Jag ska fortsätta bekämpa feminismen intill sista andetaget.

Jag ska låta avsluta dagens inlägg genom att önska alla mina antifeministiska läsare en god fortsättning på 2010. Feminismen må stå väl rustad i vårt land, men vi ska aldrig falla på knä, aldrig lägga ner våra vapen. Vi ska aldrig sluta bekämpa feminismens oförnuftiga och könsrasistiska politik! Minns väl existentialisten, tillika marxisten, tillika franska motståndsmannen Jean-Paul Sartres bevingade ord om franska folkets frihet i andra världskrigets nazi-ockuperade Frankrike.

Jean-Paul Sartre:

""Vi har aldrig varit friare än under den tyska ockupationen.[...] Eftersom nazisternas gift trängde ända in i våra tankar, var varje riktig tanke en seger. Eftersom polisen försökte tvinga oss till tystnad blev varje ord en seger..." Med detta citat framträder det än tydligare med vad Sartre menar med att det givna och friheten är förbundna med varandra. Under ockupationen bjöds de hårt motstånd, därför kunde man oftare utnyttja sin frihet."

I genusindoktrineringens Sverige torde varje riktig tanke och varje ord utgöra en seger. Sluta aldrig ifrågasätta feministernas lögn om könsmaktsordning och patriarkat! Sveriges alla män och kvinnor, slå er fria från feminismens förtryck!

Aftonbladet:
En efter en gjorde slut med feminismen

Newsmill:
Han dödade för att han är man

Wikipedia:
Existentialism

Tidigare inlägg i samma tema:
Linda Skugge om genuspsykos