Skyll inte på Mona Sahlin, skyll på feminismen!

Socialdemokraternas valresultat i 2010 års riksdagsval gick till historien som ett av partiets allra sämsta valresultat någonsin sedan allmänna rösträttens införande i Sverige. Partiets förestående interna maktkamp torde allena utgöra en logisk konsekvens med anledning av partiets urusla valresultat. Jag vill dock inte ställa mig på samma sida som Mona Sahlins motståndare och utan vidare kräva hennes avgång, ty dagens partikaos måste rimligen ses i ljuset av valberedningens nominering av Sahlin en gång i tiden.

Socialdemokraternas valberedning valde vid nomineringen av Sahlin att tillämpa könsdiskriminering, även kallad positiv särbehandling. Valberedningens mansdiskriminering medförde att Sahlin slutligen återstod som enda valbara kandidat. Vi kan bara spekulera i vilken kandidat som hade blivit vald till partiets ordförande i händelse av en demokratisk, icke feministisk, nomineringsprocess. Valberedningens odemokratiska tilltag borgade dock med största säkerhet för nuvarande problem då Sahlin ingalunda utgjorde en kompetent kandidat i jämförelse med många av partiets manliga företrädare. Skyll således inte dagens kris i socialdemokratiska partiet på Mona Sahlin utan skyll på feminismen.

Feminismens skadliga inverkan på partiets interndemokrati banade väg för en oönskad partiordförande i avsaknad av folklig förankring. Därav Socialdemokraternas valnederlag och därav partiets nuvarande kris. Partiet måste nu låta genomföra en omfattande utrensning av partifeminister i ett försök att återupprätta partiets anseende bland medborgarna.

Expressen:
"Monas fel från början till slut"