Homosexuella par och adoption
Homosexuella medborgare nekas adoptera barn av respektive adoptivbarns ursprungsland. Sveriges liberala politikerelit besväras givetvis av nuvarande situation, vilket ingalunda upplevs förvånande med tanke på liberalismens åsidosättande av barnens välbefinnande till förmån för vuxna medborgares påstådda rätt till individuell frihet. Sveriges riksdag tycks ignorera såväl svenska medborgares som utländska folks negativa attityd till att medborgare hemmahörande i en homosexuell parrelation tillåts adoptera barn. Brottsförebyggande rådet, Brå, och Forum för levande historia publicerade 2004 en rapport gällande 10 599 skolungdomars attityd till nämnda adoption. En majoritet av skolungdomarna ställde sig tveksamma eller negativa till aktuell adoption. Sifo genomförde 2001 en opinionsundersökning på uppdrag av Göteborgs-Posten, vars resultat visade på att 56% av alla tillfrågade ställde sig negativa till att homosexuella borde få adoptera barn. En betydande andel, 12%, uppgavs vara tveksamma till aktuell adoptionsform. Regeringen tillsatte 1999 en kommitté, vars ändamål delvis syftade till att utreda adoptionsländernas ställningstagande i aktuell fråga. Man tillfrågade inte mindre än 25 länders beslutsfattare och hela 17 länders makthavare besvarade kommitténs frågeställning avseende respektive lands syn på homosexuella pars rätt att adoptera landets barn. Samtliga svarande avvisade föreslagna adoption. Övriga länders uteblivna ställningstagande förklarades utgående från frågans kontroversiella art. Ett officiellt ställningstagande fanns således i somliga fall inte att finna med anledning av att aktuell fråga överhuvudtaget inte återfanns på berörda länders politiska agenda. Mot bakgrund av ovanstående statistiska undersökningars entydiga resultat anses nuvarande riksdagspolitiska acceptans gällande homosexuella medborgares rätt att adoptera barn vara föga demokratisk förankrad. I adoptivbarnens respektive hemland återfinns ett kompakt motstånd mot svenska statens förda politik avseende adoption. Utgående från aktuella fakta upplevs liberala partipolitiska sympatisörers floskelbetonade medborgarrättsliga retorik sakna stöd såväl av en merpart av Sveriges ca sex miljoner röstberättigade medborgare som av övriga länders miljoner, måhända miljarder medborgare.
Min egen åsikt i ovannämnda ärende åskådliggörs väl via Adoptionscentrums remitterade svaromål till regeringens tillsatta kommitté med uppgift att utreda aktuell fråga:
"Adoption kan aldrig vara en rättighet för vuxna. Vårt svar utgår från Konventionen om barns rättigheter (Barnkonventionen) och Adoptionscentrums policy. Policyn fastslår klart: Barnets intresse skall alltid vara utgångspunkten vid en adoption. Ett föräldralöst barn skall i första hand ges en ny mamma och pappa."
