Antifeministisk valanalys

Vi såg prov på en välbehövlig antifeministisk framgång i och med Sverigedemokraternas succé i gårdagens riksdagsval. Kristdemokraterna backade förvisso till 5,6 procent, men i gengäld erhöll Sverigedemokraterna inte mindre än 5,7 procent av rösterna. Därmed blev SD även tungan på vågen i svensk blockpolitik. På plats nummer sex på Sverigedemokraternas riksdagsvalsedel återfinns en person vid namn Margareta Sandstedt, mor till partiordförande Jimmie Åkessons flickvän Louise Erixon, vars uttalande om feminismens skadeverkan tillsammans med partiets familjepolitik fick åtminstone mig att börja drömma om en framtid utan feminism. Jag måste dock beklaga mig angående SD:s familjepolitik, ty jag återfann inte ett ord om att återinföra lagen om sambeskattning i äktenskap i partiets familjepolitiska program. Ett återinförande av lagen om sambeskattning torde vara att likna vid en rak höger på landets alla feminister med radikalfeministen Mona Sahlin i spetsen.

Margareta Sandstedt:

"Vänsterns könskrig som även högern trallat in i, har haft en hemsk och förödande effekt på kvinnor och är samhällets värsta fiende. Den har medfört den mest omfattande slakten på varaktiga och sunda relationer. Men våra bödlar får aldrig nog av sin själsliga massaker. De är berusade av blod och kräver ännu värre ´kickar´ för att få känna av sin berusning. Helst borde vi alla bli homosexuella också, för då har man nått det yttersta målet för jämlikhet mellan män och kvinnor. Alla kan döpa sig till Bengt eller Lotta oavsett kön, och bo ihop i stora kollektiv och ha sex med alla. Då anses man ha en tolerant och framförallt en fin kvinnosyn. Är man skapt olika får man göra något åt detta. Män kan börja amma och kvinnor kan bli bitchiga och burleska likt värsta sortens karlakarlar man lyckas gräva fram i de mest ångestladdade miljöer. Förslagen är många när det gäller att kriga mot kärnfamiljen som anses vara en kvinnofälla."

Nåväl, dags att sluta drömma och återgå till verkligheten. Sverigedemokraterna gjorde alltså ett succéval, sämre gick valet för Feministisk initiativ. Tack och lov. Sveriges Televisions Vallokalsundersökning, Valu, visade på ett valresultat på ynka 0,8 procent. Gud hör bön.

Valets stora samtalsämne vid sidan om Sverigedemokraternas valresultat torde dock vara Socialdemokraternas valnederlag. Socialdemokraterna gjorde i och med gårdagens val ett av partiets sämsta riksdagsval någonsin alltsedan demokratins införande i Sverige. Mona Sahlin hävdade att hon inte avsåg att avgå trots partiets katastrofval. Varför skulle Sahlin avsäga sig sin tron av egen fri vilja? Sahlins politiska omdöme torde vara lika med noll och hennes lojalitet med Sveriges socialdemokrati likaså i jämförelse med hennes personliga karriärsträvan och vansinniga målsättning att bli en ny Olof Palme. Socialdemokraternas partimedlemmar måste således avsätta Sahlin av egen kraft, ty annars torde även nästkommande riksdagsval vara i fara och möjligen även partiets maktställning i svensk politik. Man ska givetvis inte spekulera i partiets undergång med anledning av gårdagens usla valresultat, men nog måste man göra sig av med sänket Sahlin om partiets storhetstid inte ska vara ett minne blott?

Sahlins oförmåga att leda partiet visade måhända också på könskvoteringens avigsida. Sahlin blev nämligen nominerad till ny partiordförande i partiet på grund av valberedningens ödesdigra beslut att låta tillämpa könskvotering i samband valberedningens nomineringsprocess. Flera tunga S-kvinnor, däribland Margot Wallström, avböjde att kandidera och slutligen föll lotten på odågan Sahlin. Facit fick vi igår i form av partiets sämsta valresultat sedan nära på 100 år. Socialdemokraterna borde avsätta Sahlin som en konsekvens av Socialdemokraternas dåliga valresultat och till följd av hennes dåliga anseende i medborgarnas ögon. Man borde även av bara farten passa på att avsätta genusskojaren Claes Borgström, ty med en sådan vän torde Socialdemokraterna inte behöva en fiende.

Apropå Sahlin och SD. Sahlin struntade en gång i tiden att gå på Nobelfesten med anledning av att hon skulle träffa Bruce Springsteen. Jag ska inte orda om Sahlins omogna beteende att prioritera Brucan framför årets högtid för en svensk satsman, utan allena beklaga att Sahlin inte valde att lyssna på artisten Owe Thörnqvist istället för Bruce Springsteen. Ty om Sahlin hade lyssnat på nämnda Thörnqvist kanske hon även hade hört låten Sverigebesöket från 1981 och om hon hade hört låten i fråga så kanske Sahlin även hade begripit varför ett parti som SD blev ett parti att räkna med i svensk politik igår. I aktuell sångtext redogjorde nämligen Thörnqvist för svenska folkets frustration gällande Sveriges flykting- och invandringspolitik. I samband med 2010 års riksdagsval förlorade Mona Sahlin allting som överhuvudtaget gick att förlora i valet. Alliansen vann valet, Sverigedemokraterna blev vågmästare och Socialdemokraterna gjorde partiets sämsta val sedan 1914.

YouTube:
Owe Thörnqvist - Sverigebesöket (1981)

Expressen:
Mona Sahlin: Jag har inga planer på att avgå

Aftonbladet:
"Vi har gjort ett uruselt val"

Svenska Dagbladet:
Sahlin: ”Nu är det allvar”