Liza Marklund ljög om Brottsförebyggande rådets utredning gällande kvinnovåld med dödlig utgång. Jag ska nedan bemöta Marklunds lögnaktiga krönika i Expressen utifrån Brå:s utredning Utvecklingen av dödligt våld mot kvinnor i nära relationer.
Marklund i Expressen:
"Morden minskar inte alls. År 2004 återfinner vi för övrigt den högsta dödssiffran under hela Ryings undersökningsperiod – 43 kvinnor mördades det året."
År 2003 och 2005 registrerade man två av undersökningsperiodens tre lägsta antal dödsfall, nämligen 27 respektive 29 fall. År 1992 registrerades 42 fall, ett mindre än 2004. Rying grupperade antal dödsfall i tre femårsintervall med anledning av att enskilda års antal avvek från undersökningsperiodens medianvärde. Femårsintervallen syftade således till att möjliggöra en slutsats gällande våldets utveckling. I Brå:s utredning framgick även att i nämnda tre femårsintervall förekom 37, 33 respektive 35 dödsfall. Marklunds siffra utgjorde således ett extremvärde i förhållande till undersökningsperiodens övriga årtal och påvisade ingalunda en ökning avseende antal fall av våld med dödlig utgång. Förvisso ökade antal mord, men inte på grund av en ökad mängd mord, utan allena beroende på en ändrad praxis i svensk domstol gångna tid.
Därtill visade en jämförelse mellan Brå:s utredning och Rammers- och Somanders forskning från 1989 och en undersökning gällande våld med dödlig utgång i Stockholms kommun 1951-1991, på en minskning av antal fall av kvinnovåld med dödlig utgång. Fakta som Marklund föga förvånande förbisåg.
Utvecklingen av dödligt våld mot kvinnor i nära relationer:
"Bara under åren 2003-2005 förändras antalet dödade kvinnor drastiskt från ett år till ett annat. För att undvika att sådana plötsliga förändringar slår igenom då utvecklingen beskrivs slås i den fortsatta analysen materialet samman i tre femårsgrupper; 1990-94, 1995-99 och 2000-04"
"I början av 1990-talet bedömdes omkring två tredjedelar av fallen som mord, medan det i början av 2000-talet i stället handlar om 9 av 10 fall."
"Resultaten visar således att det dödliga våldet mot kvinnor i nära relationer minskat under perioden 1990-2004 jämfört med 1971-80, och detta oavsett om hänsyn tas till befolkningsutvecklingen eller inte. Den exakta storleken på denna minskning är dock oklar, men ligger sannolikt mellan 20 och 30 procent."
Marklund i Expressen:
"Och hur var det med dårarna då? Var verkligen över 90 procent av kvinnomördarna skvatt galna?
Jag hittar dem inte i studien. Där talar man om män som definieras ha ”psykiska störningar” eller ”psykiatrisk problematik”. Bland dem anges ”stressreaktioner”, ”psykiska störningar” och ”depressioner”."
"Psykisk sjukdom anges som mordmotiv i 13 procent av fallen."
Brå:s undersökningsmaterial redovisade uppenbara skäl till att klassificera nio av tio gärningsmän såsom psyksjuka, åtminstone utifrån en rättspsykiatrisk synvinkel. Brå:s utredare, Mikael Rying, utgick från Rättsmedicinalverkets information gällande rättspsykiatriska utredningar (RPU) och så kallade paragraf 7-undersökningar. Marklund torde betrakta suicidbenägna medborgare, medborgare med diagnostiserad personlighetsstörning och medborgare med diagonsticerad psykossjukdom som friska, en lika märklig som ovetenskaplig definition från Marklunds sida. Att psykisk sjukdom allena utgjorde ett motiv i 13 procent av alla fall må förvisso stämma, men då ska vi även ha i åtanke att man avsåg fall med psykisk sjukdom som enda motiv. Psykisk sjukdom förekom dock som en viktig delförklaring i inte mindre än nio av tio fall.
Utvecklingen av dödligt våld mot kvinnor i nära relationer:
"De män som dödar en kvinna i en nära relation är således i övervägande delen av fallen psykiskt sjuka eller psykiskt störda. Nära 25 procent av gärningsmännen begick, som tidigare nämnts, självmord i samband med brottet. Självmord kan karaktäriseras som en handling som i huvudsak begås av, åtminstone vid händelsen, psykiskt instabila personer. Om därför de gärningsmän som begick självmord i samband med brottet räknas in, liksom de som genomgick en så kallad §7-undersökning och fick en diagnos, hade omkring 90 procent av gärningsmännen en psykisk sjukdom eller annan psykiatrisk problematik."
Marklund i Expressen:
"De flesta hustrumördarna hade jobb och bostad och ett ordnat liv. Hälften var tidigare helt ostraffade. De hade inte ens begått något trafikbrott."
Brå:s utredning återgav visserligen Marklunds siffra, men poängterade även de facto att ovannämnda siffra utgjorde en minimnivå med anledning av ofta förekommande mörkertal gällande partnerrelaterad brottslighet.
I Brå:s utredning framgick även att hustrumördarna i regel saknade arbete. Faktafel av Marklund.
Utvecklingen av dödligt våld mot kvinnor i nära relationer:
"Andelen tidigare känt hot och våld kan naturligtvis vara ännu högre än vad som har framkommit här. Endast uppgifter ur polisens förundersökningsmaterial, domar och intervjuer med polisutredarna har utgjort underlag för rapporten. Resultatet får således ses som en miniminivå. Amerikansk forskning redovisar till exempel betydligt större andel tidigare känt hot och våld än denna undersökning, ända upp till 80 procent (t.ex. Smith m.fl., 1998 och Moracco m.fl., 1998, McFarlane m.fl., 1999)."
"De män som begår dödligt våld mot kvinnor i nära relationer är vanligen personer med omfattande sociala problem. I nära hälften av fallen var gärningsmännen antingen arbetslösa, hade beredskapsarbete eller var förtidspensionerade."
Marklund i Expressen:
"Övervägande delen var spiknyktra vid mordtillfället. Var tionde var glad och frisk och nöjd med livet, och han högg ÄNDÅ ihjäl sin fru med en köttyxa – utan att må dåligt efteråt."
Marklunds avslutande del gränsade till ren komik. En av tio led inte av en diagnosticerad psykisk sjukdom. Vederbörande upplevde förmodligen samvetskval till följd av sin handling, men blev inte i en rättspsykiatrisk utredning klassificerad såsom psyksjuk. Marklund borde nog nyansera sin syn på psykossjukdom, personlighetsstörning och allmän pskykisk ohälsa.
Marklund utelämnade att utrikes födda medborgare utgjorde en överrepresentation i Brå:s statistik. Inte mindre än 30 procent av alla gärningsmän hade utländsk bakgrund medan aktuell grupp bara utgjorde en tiondel av Sveriges befolkning.
Liza Marklund, en feministisk lögnhals!
Expressen:
Kvinnor dödar inte sina män när de mår dåligt
Brottsförebyggande rådet:
Utvecklingen av dödligt våld mot kvinnor i nära relationer (*.pdf)
