Sveriges feministiska etablissemang vs Wikileaks Julian Assange

Interpol efterlyste nyligen Wikileaks talesperson Julian Assange. I Interpols efterlysning anges "SEX CRIMIS" som orsak till efterlysningen. Assange efterlyses med andra ord med anledning av hans eskapader med två frigjorda svenska kvinnor i samband med hans sverigebesök härförleden. En varning borde vara på sin plats med anledning av rättssamhällets hantering av fallet Assange, ty vi vet sedan tidigare att Sveriges rättssäkerhet inte torde vara att lita på i brottmål gällande sexualbrott. Minns väl domstolsväsendets i allra högsta grad tvivelaktiga domslut i samband med att artisten Tito Beltran dömdes för våldtäkt av Maria Lundqvists barnflicka. Beltran må vara en sexfixerad person, men en våldtäktsman? Nej, inte av åklagarens bevisning att döma i alla fall. Vi vet också att Maria Lundqvist initierade aktuell rättsprocess och att en feministisk privatspanare vid namn Monica Dahlström-Lannes tillsammans med radikalfeministen Claes Borgströms advokat- och partikompis Thomas Bodström spelade en central roll i ärendet. Sveriges feministmaffia angrep Beltran i en rättegång som måste anses ha åtminstone delvis politiska förtecken.

Vilket demokratiskt land i världen vore ett lämpligare land än Sverige om man avser ta äran av en man via falska sexbrottsanklagelser? Jag ska med spänning följa rättsväsendets hantering av fallet Assange. Jag hoppas innerligt att Sveriges feministmaffia tog sig vatten över huvudet i samband med att man angrep en internationell storspelare som Assange och att rörelsen en gång för alla avslöjas med byxorna nere i ett rättsfall vars händelseförlopp synas i sömmarna av en hel värld. Vår omvärld måste bli varse domstolarnas rättsövergrepp på svenska män i samband med sexualbrottsmål.

Assanges påstådda sexbrott i samband med hans sverigebesök måste även i ärlighetens namn ses som en händelse av ringa betydelse i jämförelse med Assanges roll som journalist med hela världen som spelplan. Assange borde å andra sidan vara mer försiktig och inte låta sig snärjas av fagra kvinns med socialdemokratisk partibok. Jag ska avsluta mitt blogginlägg med att bemöta Expressens Karin Olsson och hennes senaste artikel om Julian Assange. Låt mig citera artisten Björn Afzelius text "Medan bomberna faller", se nedan.

Björn Afzelius:

"Kom se på journalisterna,
på samhällsgisslarna;
Många av dom plottrar bort sin möjlighet.
Ja, vad får jag för pultronerna
som fläckar spalterna
med byskvaller och annan harmlöshet?
Vars enda ambitioner
är en byline och en lön
och ett stambord där Det Vackra Folket finns
medan andra bryter ryggen
i jakt på sanningar
som skrämmer skiten ur en livrädd redaktion.
Ja, till dom sista vill jag säga,
innan tystnaden tar vid:
Vi behöver folk som fattar sin mission!"

Julian Assange bryter ryggen i jakt på sanningar. Säg mig, Karin Olsson, vad får vi för pultronerna som fläckar spalterna med byskvaller och annan harmlöshet?

Aftonbladet:
Assange på Interpols ”Most Wanted”-lista

Expressen:
Assange: Hillary Clinton borde avgå
En beslöjad avslöjare

YouTube:
Björn Afzelius - Medan bomberna faller

Tidigare inlägg i samma tema:
Thomas Bodström ljög om Monica Dahlström-Lannes

Från maoism till feminism

Jag läste en intressant artikel i Svenska Dagbladet. Kim Salomon, professor i historia vid Lunds universitet, redogjorde för 68-vänsterns övertro på maoismen.

Kim Salomon:

"Och aningslös är i många fall en lämplig etikett på de blåögda och politiskt naiva extremister som förleddes av slagord och retorik. Oberoende av var i det ideologiska landskapet de befann sig var de övertygade om att paradiset väntade runt nästa hörn. De förtrollades av ideologiska bländverk som omprogrammerade deras moral."

"Politisk extremism får inte bortdefinieras som en obskyr sekt även om det ligger nära till hands. Istället ska den ses som varnande exempel på hur enkelt människor låter sig förtrollas av totalitärt tänkande. Det kommer alltid att finnas politiska ledare som påstår sig ha en privilegierad insyn i historiens förlopp och som med terror och våld utstakar vägen. Och sannolikt kommer det också att finnas intellektuella frontfigurer som inte tar ansvar för att ha salufört våldsregimers lögner."

Varför citera en artikel om maoism i en blogg om feminism?

Svenska Dagbladet:
Knäfall för Mao gav livet mening i väst

Tidigare inlägg i samma tema:
68-rörelsens företrädare borde ställas till svars

Mikael Dambergs och Veronica Palms genusmotioner

Socialdemokraterna lyckades till slut bli av med odågan Mona Sahlin. Slutet gott, allting gott, skulle man kanske vara benägen att tro. Dessvärre såg vi nog inte slutet på partiets helvetesfärd i och med Sahlins avgång. Ur askan i elden, torde snarare beskriva partiets prekära situation. Expressen lanserade i en artikel två tänkbara namn inför striden om partiordförandeskapet, nämligen Mikael Damberg och Veronica Palm. Expressen återgav också några av politikernas motioner i anslutning till aktuell artikel.

Vad motionerade Socialdemokraternas påläggskalvar om egentligen? Håll i er nu. Genus. Vad trodde ni? I ett parti vars förnuft tog timeout för länge sedan torde varenda namnkunnig partimedlem inneha ett skelett i garderoben i form av en hel arsenal genusmotioner. Palm ville i en motion förbjuda pornografi. Palm borde således göra gemensam sak med nationalsocialisterna, ty NSDAP förbjöd nämligen pornografi i Nazi-Tyskland. Damberg ville inte vara sämre än Palm och motionerade om att låta genusforskare filma utskottsammanträdanden och debatter i syfte att visa på "att vi anser att jämställdhet är en mycket viktig och prioriterad fråga för vårt parlament". Fattas bara att Claes Borgström förs fram som partiledare.

Apropå Veronica Palm. Palm hamnade på en hedrande tiondeplats på min topplista över snygga kvinnor i svensk politik. Märk väl att min lista allena utgick från vederbörandes utseende, inte tankeverksamhet. Se länk nedan.

Expressen:
Partiledarfavoriternas okända motioner

Tidigare inlägg i samma tema:
Ursula Federley och antifeministisk utseendefixering

Vem fan styr vårt land?

Magnus Uggla hade en realityprogram i Sveriges Television med programtiteln "Var fan är mitt band?". Jag kom att tänka på Ugglas TV-program i samband med att jag skrev föregående inlägg om Sveriges politiska situation. Nu nästan två månader efter landets senaste riksdagsval skulle jag bra gärna vilja veta med vilken majoritet som underlag regeringen Reinfeldt ska låta regera Sverige? Med andra ord: Vem fan styr vårt land?

Lars Ohlys genustrams i fallet Mona Sahlin

Vansinnet vet ingen gräns. Idag uttalade sig Lars Ohly om Mona Sahlins avgång.

Expressen:

"Mona Sahlin tvingades bort - för att hon var kvinna.
Det menar Lars Ohly (V) som riktar stark kritik mot Socialdemokraternas agerande."

Ohly spelade ut feministkortet. Vad oväntat, eller hur? Jag väntade bara på att någon idiot till feminist skulle påstå att Sahlin tvingades avgå med anledning av hennes könstillhörighet. Jag förväntade mig i och för sig att Claes Borgström skulle stå för utspelet, eller möjligen Gudrun Schyman, men Ohly hann före sina vapendragare i Sveriges feministiska tokvänster.

Jag ska låta förtälja av vilken anledning Mona Sahlin tvingades avgå igår. Hon borde till att börja med aldrig någonsin ha blivit vald till paritordförande, vilket borde vara ett skäl i sig att avgå. Valet utgjorde nämligen en konsekvens av valberedningens mansdiskriminering. Nog om partiets diskriminering av män. Sahlin valde som ett led i partiets valsatsning att lansera ett rödgrönt alternativ i vilket en person som grät då Berlinmuren föll ingick. Lägg därtill en samling miljöpartister med världssamvete, vars världsförbättrarprat ingalunda torde imponera på vare sig partiets väljare eller väljarkåren i stort. Att Mona Sahlin inte till tillnärmelsevis tangerade statsminister Fredrik Reinfeldts anseende i folkets ögon torde inte göra saken bättre. Sist men inte minst. Socialdemokraterna gjorde partiets sämsta val i mannaminne i och med 2010 års riksdagsval. Avgick Mona Sahlin verkligen på grund av sitt kön?

Med anledning av kommunisten Lars Ohlys utspel vill jag passa på att återge en annan socialists utspel en gång i tiden, nämligen ingen mindre än före detta statsminister Ingvar Carlssons uttalande om Sovjetunionens förmåga att generera ett materiellt välstånd.

Ingvar Carlsson:

"Såväl Sovjetunionen som länderna i Östeuropa har genomfört en snabb industrialisering och har en hög bruttonationalprodukt. Det finns åtskilligt att invända mot systemet i dessa länder, men de bevisar ovedersägligen att kapitalismen inte har monopol på att skapa materiellt välstånd."

Ridå?

Jag ska vara ärlig. Vi såg nog slutet på Socialdemokraternas dominans i svensk politik i och med borgarnas historiska valseger och i och med Sverigedemokraternas intåg i Sveriges riksdag. Sverigedemokraterna måste anses inneha en ypperlig chans att utöka partiets stöd bland medborgarna i samband med 2014 års riksdagsval. Mellan tummen och pekfingret, tänk er ett SD på mellan 5,7 procent och 10 procent. Alliansen borde rimligen hamna någonstans mellan 40 och 50 procent, grovt räknat. Hur i hela friden ska Socialdemokraterna med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i släptåg mäkta med att erhålla egen majoritet? Sahlins ordförandeskap med dagens politiska kris som en logisk konsekvens torde med största säkerhet allena utgöra ett tecken i tiden. Ett tecken på en djupgående socialdemokratisk kris i avsaknad av överskådlig lösning.

Expressen:
Lars Ohly: Sahlin tvingades bort för att hon är kvinna

Wikiquote:
Ingvar Carlsson

Har du blivit avskedad? Ta semester!

Klockan 05.25 i Expressen. Socialdemokraternas före detta partiordförande Mona Sahlin fångad på bild på väg till flygplatsen för en tripp till Paris. Kan frånvaro av folklig förankring exemplifieras på ett tydligare vis? Många svenska industriarbetare gick en oviss framtid till mötes till följd av finanskrisens påverkan på svensk industriproduktion. En genomsnittlig svensk industriarbetare åkte inte till Paris då marken gungade under fötterna och räkningarna skulle betalas med resterna av en decimerad inkomst. Nej, Mona Sahlin visade i morse än en gång prov på total avsaknad av folklig förankring. Sahlins föraktfulla översittarattityd liknade Thomas Bodströms nonchalanta inställning i samband med att han kandiderade till Sveriges riksdag och i samma veva planerade för en längre tids vistelse i USA.

Mona Sahlin lät även meddela att "det känns bra". Ja, tacka f-n för att "det känns bra". Ett liv i sus och dus från vaggan till graven på medborgarnas bekostnad. Inte ett arbete, inte en utbildning, ingenting och ändå ett liv i samhällets absoluta toppskikt. "Det känns bra" utgjorde inte volvoarbetarnas spontana reaktion i samband med massuppsägningarna på Torslandafabriken härom året. Tacka f-n för att "det känns bra" att heta Mona Sahlin. Feministkärring.

Expressen:
Här lämnar Sahlin kaoset bakom sig

Dagens Nyheter:
Sahlin får 14 miljoner

Skyll inte på Mona Sahlin, skyll på feminismen!

Socialdemokraternas valresultat i 2010 års riksdagsval gick till historien som ett av partiets allra sämsta valresultat någonsin sedan allmänna rösträttens införande i Sverige. Partiets förestående interna maktkamp torde allena utgöra en logisk konsekvens med anledning av partiets urusla valresultat. Jag vill dock inte ställa mig på samma sida som Mona Sahlins motståndare och utan vidare kräva hennes avgång, ty dagens partikaos måste rimligen ses i ljuset av valberedningens nominering av Sahlin en gång i tiden.

Socialdemokraternas valberedning valde vid nomineringen av Sahlin att tillämpa könsdiskriminering, även kallad positiv särbehandling. Valberedningens mansdiskriminering medförde att Sahlin slutligen återstod som enda valbara kandidat. Vi kan bara spekulera i vilken kandidat som hade blivit vald till partiets ordförande i händelse av en demokratisk, icke feministisk, nomineringsprocess. Valberedningens odemokratiska tilltag borgade dock med största säkerhet för nuvarande problem då Sahlin ingalunda utgjorde en kompetent kandidat i jämförelse med många av partiets manliga företrädare. Skyll således inte dagens kris i socialdemokratiska partiet på Mona Sahlin utan skyll på feminismen.

Feminismens skadliga inverkan på partiets interndemokrati banade väg för en oönskad partiordförande i avsaknad av folklig förankring. Därav Socialdemokraternas valnederlag och därav partiets nuvarande kris. Partiet måste nu låta genomföra en omfattande utrensning av partifeminister i ett försök att återupprätta partiets anseende bland medborgarna.

Expressen:
"Monas fel från början till slut"

Våga vägra jämställdhet

Statsminister Fredrik Reinfeldt vill inte använd piska, men väl morot, i syfte att tvinga näringslivet att anamma feministernas jämställdhetsdoktrin. Att socialisterna vill påtvinga folket jämställdhet torde inte komma som en överraskning för landets någorlunda intelligenta medborgare. Feministernas vill låta förslava medborgarna i ett socialistiskt kollektiv i vilket varje enskild kvinnas individuella strävan måste omintetgöras.

Svenska Dagbladet:

"Jämställdheten är egentligen Folkpartiets domän. Men i boken Framåt tillsammans, som Fredrik Reinfeldt gav ut under val- rörelsen, pekas frågan ut som avgörande. Han konstaterar att ”kvinnor fortfarande tjänar, äger och bestämmer mindre än män”. Att ändra på det är ”en mycket viktig frihetsfråga i ett land som berömmer sig om att ha kommit så långt”."

Varför vill Fredrik Reinfeldt bistå feministerna i deras strävan att låta indoktrinera medborgarna i socialismens kollektivistiska slaveri? Sanningen torde vara lika enkel som skrämmande, ty Reinfeldt vill ingalunda gå feministernas ärenden, men väl kapitalägarnas. Sveriges alla medborgare torde sitta som i ett skruvstäd. Hotet från feminismen fick säkerligen en och annan medborgare att i ren desperation underkasta sig kapitalägarnas vinstintressen i samband med 2010 års riksdagsval. Jag vill inte klandra folket med anledning av dess försök att undkomma feminismens blodtörstiga käftar, men likväl torde en undflyende strategi allena ge upphov till en i allra högsta grad kortsiktig tidsfrist. Jämställdhetsproblemets lösning utgörs nämligen inte av temporära flyktförsök utan snarare av en långsiktig och storskalig uppgörelse med vår tids vanföreställning om att män och kvinnor måste vara varandras avbild. Sveriges medborgare måste slå sig fria från socialisternas- och kapitalägarnas tankeslaveri och inte bara acceptera, utan även eftersträva könsrollernas bidrag till en sund människas identitet.

Jag vill härmed uppmana mina besökare att sätta sig till motvärn och inte acceptera dagens feministiska strävan efter könsmässig likformighet. Tillsammans ska vi återupprätta ett samhälle i vilket medborgarna inte tvingas göra våld på sig själva med anledning av politikernas strävan att tillmötesgå de fåtaligas intressen. Ni måste fråga er själva: Vad har jag gjort för att motverka jämställdhet?

Svenska Dagbladet:
Jämställdhet ska belönas

Kvinnlig härskarteknik a la Arkelsten?

Sven Otto Littorin försvann som en oljad blixt från Almedalen i samband med att Aftonbladets Lena Melin anklagade Littorin för sexköp. Några bevis gällande Littorins sexköp presenterade Aftonbladet och Melin aldrig även om Melin och gänget gång på gång bedyrade att man minsann med ljus och lykta försökte att säkra bevis. Mycket snack och lite verkstad blev resultatet av Aftonbladets scoop i fallet Littorin.

Jag kom att tänka på Littorin i samband med att jag läste i Aftonbladet om turerna kring Sofia Arkelsten. Jag vet ingenting om Arkelsten och hennes påstådda mutresa och eventuella svarta lägenhetskontrakt. Jag vet dock att en man inte skulle komma undan med att sitta och lipa på ett partikansli. Arkelsten blev förmodligen inte ett dugg ledsen på grund av tidningsskriverierna, utan hon tillämpade antagligen bara lite väl beprövad kvinnlig härskarteknik i syfte att erhålla omgivningens sympati.

Varför bölade förresten inte Littorin? Om Littorin hade fallit i gråt istället för att smita ut bakvägen så kanske han än idag hade varit kompis med Reinfeldt, Borg och Schlingmann. Nu vill väl inte någon människa vid sunda vätskor vara kompis med en genusskojare som Schlingmann i alla fall, men ändå.

Sist men inte minst. Arkelsten? Vad är det för j-vla namn? I Sverige heter man Andersson, Johansson, Nilsson, Eriksson eller Karlsson, måhända även Muhammed, men inte Arkelsten. Notera pk-garderingen i slutet av föregående mening. Vilken normal människa torde inneha ett namn som Schlingmann, Federley eller Arkelsten? Eller Khaffaf? Prosit. Får man heta vad som helst nuförtiden? Ja, faktiskt. Enligt Länsrätten i Norrbotten så fick till exempel en transvestit vid namn Jan-Olov Ågren heta Jan-Olov Madeleine Ågren. Melitta torde också vara helt i sin ordning, men inte Durex. Fitta måste ännu anses utgöra en öppen fråga. Först till kvarn?

Expressen:
Arkelsten pressades hårt i interna möten

Tidigare inlägg i samma tema:
Skattemyndigheten goes bananas

Feministiskt initiativs valfiasko anno 2010

Feministiskt initiativ led ett svidande nederlag i 2010 års riksdagsval. Valmyndigheten rapporterade att Feministiskt initiativ erhöll ynka 0,40 procent av rösterna i riksdagsvalet. Resultatet ska jämföras med Fi:s resultat från riksdagsvalet 2006 då partiet erhöll 0,68 procent. Partiet lyckades således med bedriften att överträffa 2006 års valfiasko. Å å å, Fi:or, ni måste höja era röster för att höras!

YouTube:
Röda Bönor - Vi måste höja våra röster