Debatt utan fittstim

Jag trodde att Belinda Olsson skulle förstöra Sveriges Televisions program Debatt i samband med att hon övertog stafettpinnen från Jan Josefsson. Jag förväntade mig att Olsson skulle öppna dammluckorna och släppa lös en feministisk rappakalja utan motsvarighet, men än tycks Olsson onekligen hålla sig i schack. Tack och lov. Till och med i samband med att kammaråklagare Rolf Hillegren konfronterades lös radikalfeministerna med sin frånvaro. Visserligen medverkade feministanstrukna forskaren Madeleine Leijonhufvud, men varken Gudrun Schymans eller Birgitta Ohlssons enerverande stämma hördes i Sveriges Televisions studio. Återigen, tack och lov. Vi ska dock vänta med att korka upp champagneflaskorna, ty feministerna torde medverka i Debatt innan säsongens slut. Inte ska väl en feministjournalist som Belinda Olsson avverka en hel säsong utan att upplåta åtminstone en timmes programtid till ren feministpropaganda?

Wikipedia om Belinda Olsson:

"Hon var även redaktör för den uppmärksammade feministiska antologin Fittstim (utgiven 1999) tillsammans med Linda Skugge."

Wikipedia om fittstim:

"Uttrycket lär ha tillkommit under en bilfärd omkring år 1990. Stig Malm upptäckte Socialdemokratiska kvinnoförbundets dåvarade ordförande Margareta Winberg på trottoaren, vilket fick hans chaufför att börja tala om "fittstimmet". Ordet kom ut efter ett fikamöte på LO 1992 där Stig Malm återberättat händelsen, "mest som en absurditet". De berörda kvinnorna med Winberg i spetsen drog i gång en debatt under början av maj 1992, där Malm bland annat avkrävdes en offentlig ursäkt. Mona Sahlin, socialdemokraternas dåvarande partisekreterare, förklarade att alla som använder ett sådant språkbruk förtjänar förakt."

"...förtjänar förakt.". Håhåjaja, ska en knullborgare verkligen tala om att förtjäna förakt? Jag ska avsluta med att återge en lustig text från Belinda Olssons tantsnuskroman från 2008, Otrogen på öppen gata.

Otrogen på öppen gata:

"Nyhetschefen Agata Hansson är tillbaka. Knappt har gravidchocken lagt sig förrän det är dags för bebischock. Ut kommer en stilig liten kille, Alex. Han är fantastisk, förstås. Men varför skriker han så mycket? Och varför måste det göra så ont i tuttarna?"

Vilken aptitretare, spring och köp!

Tidigare inlägg i samma tema:
Kammaråklagare Rolf Hillegrens debattartikel i Svenska Dagbladet

Sverigedemokraterna 4,2% och Fredrik Reinfeldts ovetenskapliga svammel

Idag publicerade Expressen en artikel i vilken riksdagspartiernas företrädare kommenterade Sverigedemokraternas senaste framgång i Sifos opinionsmätning. Samtliga partiföreträdare tog avstånd från Sverigedemokraterna. Ett problem i sammanhanget torde vara att ingen av partiföreträdarna beskrev Sveriges framtida regeringsbildning. Att vägra SD samarbete och inte framhålla ett alternativ föreföll föga seriöst. Med andra ord, vilket parti måste väljarna leva med i en framtida borgerlig regering om man inte ska behöva veta av SD? Vilket parti ska Mona Sahlin samarbeta med förutom Miljöpartiet och Vänsterpartiet? Jag vill veta vilket parti som ska ersätta SD om endera block ska regera landet utan stöd från SD. Vilket parti ska överge Sveriges blockpolitik och ställa upp på en blocköverskridande regering?

Jag måste säga att riksdagspartierna verkade tagna på sängen av SD:s senaste framgång i Sifo:s opinionsmätning. Riksdagspartierna tycks inte vilja leva i verkligheten. Fredrik Reinfeldt drog till med en i allra högsta grad tvivelaktig bortförklaring.

Expressen:

"Statsminister Fredrik Reinfeldt säger i en kommentar till Sifos mätning att intresset för SD minskar när valrörelsen startar och de båda blocken går ut med sin tänkta regeringspolitik."

Jag vill minnas att SD ökade i opinionsmätningarna strax innan föregående riksdagsval. Jag vill även minnas att SD överlag snarare ökade än minskade i tidigare valrörelser. Pratade Reinfeldt i nattmössan? Sanna mina ord, SD torde vara en realitet i Sveriges riksdag 2010. Alla försök att mota Olle i grind torde vara tämligen utsiktslösa. Nu vill jag veta vilket parti som landets nästa regering ska ingå en ohelig allians med 2010? Socialdemokraterna och Moderaterna, upp till bevis. Att vägra samarbete med SD torde vara en sak, att erbjuda ett alternativ en annan.

Expressen:
Partierna ger SD kalla handen

Angående Sverigedemokraternas väljarstöd i Sifo:s opinionsmätning

Sverigedemokraterna erhöll 4,2 procent av väljarstödet i Sifo:s senaste opinionsmätning. En och annan feminist gjorde nog i byxan på grund av SD:s resultat. Själv tog jag Sifo:s opinionsmätning med jämnmod. Riksdagspartierna gav SD en egen planhalva att spela på genom att retirera på politikområde efter politikområde. Alla medborgare torde vare tämligen väl införstådda med att riksdagspartiernas mångkultursnack inte torde ha någon verklig återverkning i samhället. Lägg därtill rikspartiernas oförmåga att bekämpa Sveriges brottslighet, upprätthålla en fungerande försvarsförmåga, minska landets arbetslöshet med mera. Riksdagspartiernas feministiska framtoning med tillhörande kärnfamiljshets må också förarga en och annan medborgare i landet.

Mona Sahlins knullborgarmärke i all ära, men ska man hålla SD borta från landets lagstiftande församling borde man erbjuda väljarna ett bra alternativ, inte lämna fältet fritt. Who cares? Idag torde riksdagspartierna inte vara kapabla att stoppa SD i alla fall. Vi måste nog finna oss i att nästkommande mandatperiod lyssna till en statsminister i form av en lallande knullborgare, SD som vågmästare och f-n och hans moster, måhända även Orbacks mormors systers häst, som om ovanstående inte vore illa nog. Vad annars vore att vänta än ett parti som Sverigedemokraterna i landets parlament? Opinionsbildarnas reaktion avseende SD:s väljarstöd väntas visa prov på personernas känslomässiga inställning till SD snarare än vettig analys av landets politiska situaton. Och SD:s framsteg torde inte upphöra i och med partiets inträde i Sveriges riksdag, tro mig.

Avslutningsvis vill jag ställa en seriös fråga till såväl socialisterna som borgarna, i synnerhet till Moderaternas partiordförande Fredrik Reinfeldt och Socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin. Om man inte ska samarbeta med Sverigedemokraterna 2010-2014, vilka ska man då regera med stöd från? Ska Moderaterna bilda regering med stöd från Vänsterpartiet? Ska Socialdemokraterna regera med stöd från Kristdemokraterna? Sahlin och Reinfeldt borde nog svara på vilka som ska ersätta Sverigedemokraterna i händelse av en sverigedemokratisk vågmästarroll, ty medborgarna vill nog veta vilken regeringsbildning som må bli aktuell. En frågeställning som onekligen aktualiserades i och med SD:s framgång i Sifo:s opinionsmätning. Mitt tips torde vara en Socialdemokratisk regering med stöd från Folkpartiet, måhända att en borgerlig regering till följd av en reinfeldtsk pudel i sista stund.

Apropå gårdagens inlägg angående Centerpartiets Fredrick Federley. Jag vill låta meddela att min nya strategi med att titta på bilderna av Federleys alter ego Ursula fungerade. Jag plockade fram bilderna på Federley i transvestitmundering och blev alldeles lugn. Med Federely i Sveriges riksdag borde man inte oroa sig med anledning av Sverigedemokraterna. Man borde inte förvänta sig en förvärrad situation till följd av SD:s eventuella riksdagsplats, ty SD torde få problem med att överträffa Federely i politisk galenskap.

Svenska Dagbladet:
SD vågmästare i ny SvD/Sifo

Tidigare inlägg i samma tema:
Ursula Federely och antifeministisk utseendefixering
Knullborgare Mona Sahlins homohångel
Familjepolitik: Kristdemokraterna vs Sverigedemokraterna

Claes Deckers feministiska metamorfors

Minns ni The Buggles låt Video killed the radio star? Jag kom att tänka på The Buggles låt i samband med att jag efterforskade Claes Deckers öde. Minns ni Claes Decker? Decker gjorde sig känd bland allmänheten genom att skänka en miljon kronor till Feministiskt initiativ i samband med riksdagsvalet 2006. Hans skymtade även förbi i filmen om Fi, Viljornas kamp. Decker investerade alltså en miljon i Feministiskt initiativ och blev med tiden känd som partiets mjölkko. Slutet gott, allting gott. Decker försvann utan förvarning från rampljuset och med tiden började en viss oro att gnaga inom mig. Stod allting verkligen rätt till med Deckers försvinnande? Vad hade feministerna egentligen hittat på med Decker? Låg han styckad i Feministiskt initiativs rosa valbyrå? Matades han med såpass mycket genuspropaganda att han kvävdes? Nej, verkligheten visade sig vara än värre. Feministernas inflytande på Decker fick honom nämligen att genomgå en feministisk metamorfors!

Decker framstod en gång i tiden som en rekorderlig man. Han gav intryck av att vara en till synes frisk och välmående svensk man i medelåldern. Decker kändes igen på sin randiga 80-talsskjorta, blåa jeans och en någorlunda välkammad snedlugg. Min oro gällande Decker fick mig att eftersöka honom och slutligen gav mitt idoga sökande resultat. En sten föll från mitt hjärta i samband med att jag återfann Decker vid liv. Jag fick dock en smärre chock i samband med att jag fann honom eftersom han näppeligen gick att känna igen. Av Deckers medelålders vita heterosexuella utseende syntes intet, istället framstod Decker som en övervintrad hippie. Hans snedlugg hade förbytts till en okammad hårboll och på hans näsa vilade schymanska genusglasögon. Deckers feministiska metamorfors måste anses utgöra ett varnande exempel på vad några års medlemskap i Fi kan göra med en människa. På nedanstående bild syns Decker före och efter hans feministiska metamorfors. På kvinnans T-shirt syns texten NORMAL, men kan man verkligen säga samma sak om Decker? Vad f-n gjorde feministerna med Claes Decker, allvarligt?


Tidigare inlägg i samma tema:
Fi:s Claes Decker i SvD

Ursula Federley och antifeministisk utseendefixering

Jag kan ibland komma på mig själv med att försöka förklara landets negativa utveckling. I fortsättningen ska jag bara titta på bilderna av Fredrick Federley och konstatera att "you haven't seen nothing yet". Vi ska vara glada att vi fick uppleva Sveriges välfärd även om en och annan person säkerligen även förväntade sig ett framtida välstånd i landet. Titta på Politikerbloggens bildgalleri med Fredrick Federley. Han ska föreställa en vuxen man, till råga på allt riksdagsledamot, dagen till ära utklädd till transvestit. Titta sedan på Vladimir Putin, George W Bush eller Margaret Thatcher. Fråga dig aldrig vad som gick fel i Konungariket Sverige, titta bara på Federley, Sahlin, Borgström eller Orbacks mormors systers häst. Vad skåda ditt norra öga?

Tack och lov hittade jag även en lista på Politikerbloggen som tilldrog mitt intresse. Tilldrog och tilldrog förresten, listan innehöll namn och bild på åtskilliga politiska lallare hemmahörande i Sveriges etablerade riksdagspartier. Listan utgjorde av förståeliga skäl inte någon angenäm upplevelse, men aktuell lista fick mig i alla fall inte att börja gråta av ren förtvivlan. Jag tänkte att jag skulle recensera tjejerna i listan och ge min syn på respketive kjoltyg. Jag vill inte höra några glåpord från feministiska återfallsbesökare i form av mansgris, antifeminist etc.

Listans förstaplats innehas av statsminister Fredrik Reinfeldts fru Filippa Reinfeldt. Fru Reinfeldt tilltalade mig inte, inte på grund av att hon skulle vara ful, utan snarare på grund av hennes ganska alldagliga, tämligen medelmåttiga utseende.

Listans andraplats innehas av en tjej vid namn Ida Karlbom. Karlbom presenteras som "Landets snyggaste politiska sekreterare" och jag kan bara instämma i skribentens bedömning. Karlbom borde till och med slå Flilippa, men Filippa vann nog en hel del på att hoppa i säng med landets statsmininster.

På tredje plats finns en obehaglig person vid namn Katrine Kielos. Kielos torde vara tämligen väl känd till följd av hennes radikalfeministiska engagemang. En obehaglig överraskning måste jag säga att återfinna Kielos på listans tredjeplats. Kielos borde vara glad med anledning av hennes tredjeplats, ty hon torde egentligen tillhöra listans bottenskrap. Ett plus i kanten dock med anledning av yvig barm.

På fjärde och femte plats återfinns Ebba Busch respektive Anna Söderström. Busch borde nog inneha en aningen lägre placering. Söderstöm finns nog med på listan av hänsyn till Sveriges gaylobby som säkerligen skulle börja gapa och skrika om en av deras företrädare inte fick utrymme i media. RFSL:s Anna Söderström ut, Folkpartiets Birgitta Ohlsson in. Nej, jag skämtade bara, Söderström ut, SD:s Louise Erixon in. Nu blev ni nog chockade, men med tanke på opinionsmätningarna så måste vi nog börja ta med Sverigedemokraterna i beräkningarna, varken vi vill eller inte.

Plats sex. Folkpartiets ungdomsförbunds Frida Johansson Metso. Partiets enda blondin. Metso torde vara fulsnygg, en snygg tjej utifrån somliga perspektiv, mindre attraktiv utifrån andra. Utifrån ett genusperspektiv borde hon dock anses vara ganska enerverande och således ganska oattraktiv. Metso utgjorde listans svåraste bedömning. En stunds funderande fick mig att vilja flytta ned henne någon enstaka placering.

Plats sju och åtta ska jag inte orda så mycket om. I varje tävling finns en och annan deltagare som inte ges uppmärksamhet, trots en i regel sällan dålig prestation. Margita Ingwall och Amanda Florin erhöll plats sju och åtta utan problem, men ingen torde å andra sidan minnas deras prestation.

Plats nio. Ferm, fröken Ferm. Miljöpartiets ungdomsförbunds ordförande Maria Ferm. Jag måste tillstå att jag gärna skulle vilja se Ferm på listans förstaplats. Maria Ferm torde vara en riktig skönhet. Jag vet inte med vilka ord jag ska beskriva henne, men hon torde vara en blandning av sexig och flummig brunett. Nej, jag kan inte göra henne rättvisa, men en given förstaplacering i alla fall.

Plats 10, Veronica Palm. Inget fel på Palm, men hon torde vara en aning uttjatad i dylika sammanhang. Nej, Palm knep visserligen tiondeplatsen utan problem, men inget att skriva hem om direkt.




På plats 10+ återfinns ett antal "bubblare". Jag skulle vilja beskriva bubblarna som tämligen chanslösa, men läkaren Susanna Strömdal borde ha en rimlig chans, om någon.

Politikerbloggen:
BILDEXTRA: Så har du aldrig sett centerpartisten Federley
SNYGGING-listan: Tjejerna

Varannan damernas, vad är det för jävla trams?

Expressen publicerade idag en krönika signerad Marcus Birro. Birro påtalade etablissemangets avståndstagande från Björn Afzelius. I en passus nämns att Afzelius blev avskydd på grund av att han erhöll folkets kärlek och att han vägrade inordna sig i regimens led.

Jag respekterade Afzelius, trots att han i allra högsta grad sympatiserade med vänsterrörelsen. Hyckleriet torde utgöra vänsteranhängarnas främsta ledstjärna, men i Afzelius hade man en i mina ögon rakryggad talesman. Tycka vad man tycka vill om Afzelius politik och person, men han skapade i alla fall några av svensk musikskatts allra vackraste låtar.

Många av vänsterns gamla trotjänare kom med åren att överge sin ungdoms politiska kamp och allteftersom övergå till att bli regimens främsta hantlangare. Afzelius valde en annan väg och fick därigenom aldrig etablissemangets acceptans, men han fick som Birro skrev, folkets kärlek. Afzelius vågade även kritisera feminismen, vilket torde vara en rebellisk handling lika god som någon annan. Om man vill bli väl omskriven i media ska man stryka feminismen medhårs, annars kan man glömma att bli upphöjd och hyllad av etablissemanget.

Jag ska avsluta mitt inlägg med att återge Afzelius antifeministiska sång Varannan damernas. Jag vill så gärna tro att Afzelius än idag hade tagit medborgarnas parti i folkets befrielsekamp och att nedanstående text inte bara utgjorde en tillfällig nyck från Afzelius sida.

Varannan damernas:

"Det är en lustig tid
En mycket märklig tid;
Det har blitt på modet att va' korkad
Att inte tänka själv
Att inte tycka själv;
Att låta sej fösas runt i flockar
Där tala är silver och tiga är guld

Varannan damernas;
Vad är det för jävla trams?
Jag vill ha en partner som kan dansa
En tango är en konst
En tango kräver nåt;
I en tango kan man aldrig chansa
Att chansa är silver, att kunna är guld

Ena säsongen är det fri konkurrens
Nästa säsong är det kvoteringsdags
Men att tvinga folk till nåt dom inte alls kan
Är väl bara ett jävla förakt?

Vill man ge alla samma möjlighet
Får man väl börja nerifrån?
Vad säjs om lika lön för lika jobb?
Allting annat är bara ett hån

Var männska på sin plats;
Ge alla samma chans
Men bara segraren kan vinna
Om tvåan flyttas opp
Till pallens högsta topp
För att hon råker va en kvinna
Då talar jag hellre, fast tiga är guld
För tvåar ger silver, men etta ger guld"

Expressen:
Marcus Birro: Alla hatade honom

YouTube:
Varannan damernas

Kammaråklagare Hillegren, Sveriges feministmaffia och avsaknad av yttrandefrihet

Jag förutspådde Hillegrens avsked, alternativt degradering, i ett tidigare blogginlägg. Idag gav Hillegrens chef, en regimlakej vid namn Per Nichols, besked om Hillegrens framtid. Hillegren blev inte degraderad, men väl fråntagen alla sexualbrottsmål. Nichols motiverade Hillegrens öde med nedanstående ord.

Per Nichols:

"Han kommer inte att längre utreda sexualbrott under den tid som återstår tills han går i pension nästa år. I stället ska han utreda brott som inte ligger under sjätte kapitlet i brottsbalken, till exempel bedrägerier och bygglovsärenden, säger Per Nichols."

Nichols menade att han i egenskap av Hillegrens chef tillika regimlakej måste visa sin lojalitet med svensk feminism om han inte själv ska hamna i onåd. Vi tvingades alltså än en gång se prov på feministmaffians oerhörda inflytande i Sverige av idag. Sveriges statsförvaltning torde vara nära på till fullo infiltrerad av feministerna och Hillegren måste ses i skenet av en motståndsman som ännu slåss för medborgarnas rätt till rättssäkerhet. Nu tingas alltså även han ned på knä. Hillegren trotsade feminismens påbud och fick betala priset. Nichols avslöjade också av vilken anledning Hillegren överhuvudtaget vågade trotsa Sveriges feministmaffia. Hillegrens pension hägrade och han såg sin chans att föra sina kollegors talan i våldtäktsfrågan. Nichols markerade genom Hillegrens bestraffning att en åklagare ska veta sin plats, inte försvara svensk rättssäkerhet och i synnerhet inte utmana feminismen. Sveriges yttrandefrihet torde inte vara vatten värd med tanke på att meningsmotståndare straffas med yrkesförbud och feministiska hatbrott.

Jag vill avslutningsvis citera Kurt Lundgren då han kommenterade tidskriften Expos uthängning. Expo försökte en gång i tiden skrämma Lundgren till tystnad genom att stämpla hans kritik gällande islam som islamofobi. I nedanstående avsnitt beskrev Lundgren på ett träffade vis Expos taktik att försöka tysta honom. Lundgrens beskrivning gjorde sig påmind då Hillegrens öde kom till min kännedom.

Kurt Lundgren:

"Det är väl ganska självklart att Expo med ett utpekande av mig som ISLAMOFOB vill a) skrämma mig att hålla tyst och b) implicit tala om för mig att jag kan vara i den största fara om jag fortsätter. Det är som när när MC-gängen säger til åklagaren : Vi vet var dina barn går i skola. Jag undrar och begrundar om jag skall försöka få detta prövat av åklagare... Jag vet att det är fullkomligt meningslöst, men som ett test på det havererade rättssamhället."

Nichols avsåg givetvis inte tysta Hillegren, ty Hillegrens saga vore all i och med hans kommande pensionsavgång. Nej, Nichols avsåg givetvis hota alla andra åklagare från att liksom Hillegren våga kritisera Sveriges tvivelaktiga rättssäkerhet i sexualbrottsmål. Du ska ingen annan ideologi hava vid sidan om feminismen!

Aftonbladet:
Hillegren förbjuds utreda sexbrott

Kurt Lundgren:
Östra Ölands fria horisont

Tidigare inlägg i samma tema:
Kammaråklagare Rolf Hillegrens debattartikel i Svenska Dagbladet

Feminism utan intelligens ÄR idioti

Aftonbladets påläggskalv Malin Wollin hotade Rolf Hillegren i en illa skriven artikel i tidningens damavdelning. Wollins våldsromantik visade än en gång på radikalfeminismens och andra totalitära ideologiers intoleranta människosyn.

Malin Wollin:

"Jag undrar just om Rolf skulle se det som dålig etikett om han blev älskad i stjärten mot sin vilja."

Vad skulle Wollin säga om att få sparken från Aftonbladet? Inte på grund av hennes utspel om Hillegren, utan på grund av att hon inte kan skriva en vettig artikel?

Aftonbladet:
Malin Wollin om Hillegrens uttalande: "Våldtäkt utan våld ÄR våld"

Tidigare inlägg i samma tema:
Kammaråklagare Rolf Hillegrens debattartikel i Svenska Dagbladet

Kammaråklagare Rolf Hillegrens debattartikel i Svenska Dagbladet

Rolf Hillegren fick möjligheten att bemöta feministernas missförstånd i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Hillegren fick därigenom en få förunnad chans att bemöta feministernas avsiktliga missförstånd. Många medborgare ges aldrig en ärlig chans att bemöta feministernas elaka förtal. Vi såg prov på ovanstående partiskhet i och med att svensk skvallerpress granskade Monica Antonssons kritik av Liza Marklunds roman Gömda. Marklunds falskspel överskuggade Antonssons kritik som hamnade i skymundan i kvällspressens nyhetsrapportering. Tillbaka till kammaråklagare Hillegren och hans debattartikel. Hillegren påtalade feministernas taktik att ideligen missförstå meningsmotståndarnas resonemang.

Rolf Hillegren:

"Själv har jag genom åren gjort några fåfänga försök att hyfsa debatten, bland annat genom inlägg på Brännpunkt. Detta har dock visat sig totalt fruktlöst, då viljan att missförstå tycks vara total hos dem som hyser annan uppfattning."

Hillegren visade i egenskap av åklagare prov på en osedvanlig skärpa och tycks onekligen vara väl medveten om feministernas lömska taktik. Hillegren kritiserade vidare feministanstrukna forskaren Madeleine Leijonhufvuds försök att införa omvänd bevisbörda i våldtäktsmål. Hillegren täppte även igen truten på feministpopulisterna Lars Ohly, Birgitta Ohlsson och Peter Eriksson med nedanstående ord.

Rolf Hillegren:

"Våldtäkt utan våld är inte bara en språklig anomali. Det är dessutom en gärning som i stort sett är omöjlig att bevisa. De enda som skulle gagnas av en samtyckesregel i lagstiftningen är populistiska politiker som på känt maner skulle kunna visa handlingskraft, trots ett meningslöst agerande. De offer man säger sig vilja värna skulle dessvärre inte ha någon glädje av regeln."

"...trots ett meningslöst agerande." Hillegren höll inte tand för tunga då han kommenterade feministtrojkans attack härförleden. Hillegren torde vara utled på sin anställning som kammaråklagare. Han talade klarspråk och torde belönas med ett avsked, måhända allena en degradering. Sistnämnda åtgärd torde dock erfordra en offenlig avbön från Hillegrens sida. Hillegren trotsade nämligen feminismens första budord: Du ska ingen annan inställning hava vid sidan om feminismen. Ta del av Hillegrens debattartikel i sin helhet i Svenska Dagbladet.

Apropå Leijonhufvud. Minns väl Leif GW Perssons uppriktiga omdöme om Leijonhufvud.

Leif GW Persson:

"Jag ser sådana där jävla dårar som Madeleine Leijonhufvud, hon är inte klok alltså, att en sådan ska vara juristprofessor, det är fruktansvärt."

Svenska Dagbladet:
Omöjligt att bevisa våldtäkt utan våld

Tidigare inlägg i samma tema:
Intervju med Leif GW Persson
Feministanstrukna forskare vill införa omvänd bevisbörda i sexualbrottsmål
Birgitta Ohlsson, Lars Ohly, Peter Eriksson och feminismens lömska missförstånd

Kammaråklagare Rolf Hillegren och feministiska missförstånd

Idag kommenterade kammaråklagare Rolf Hillegren feministernas försök att missförstå hans tidigare uttalande gällande våldtäkt. Hillegren uttryckte precis samma inställning till aktuell situation som jag förmodade att han gjorde i ett tidigare inlägg. Givetvis missförstod feministerna Hillegren i syfte att tysta kritik avseende feministernas politiska strävan att nedmontera landets rättssäkerhet.

Svenska Dagbladet:

"Jag konstaterar att om man vill bli missförstådd ska man uttala sig i våldtäktsfrågan. Vad jag ångrar är att jag använde den formuleringen i det här sammanhanget. Jag skulle hellre ha haft makt över hela texten så att jag kunde utveckla resonemanget, säger han."

"...om man vill bli missförstådd ska man uttala sig i våldtäktsfrågan.". Damn right, Hillegren! Feministerna såg en chans att försöka urholka svensk rättssäkerhet genom att missförstå Hillegren. Vi såg alltså prov på en beprövad taktik från feministernas sida. Feministerna genusvinklade Hillegrens utspel till att likna någonting han givetvis aldrig avsåg då han uttalade sig i frågan. Läs min beskrivning av feministernas strategi att nå politisk framgång genom att missförstå meningsmotståndare i föregående inlägg, se länk nedan.

Hillegrens våghalsiga utspel må föranleda en bestraffning från rättssamhällets sida. Hillegrens chef Per Nichols torde nämligen vara en regimlakej av Guds nåde och han ska avkräva Hillegren en framtida förklaring.

Svenska Dagbladet:

"Däremot kan man göra saker i sin anställning som äventyrar förtroendet i anställningsfrågan, säger Per Nichols."

Aja baja, inte våga kritisera feminismen. Hillegren vägrade falla på knä och underkasta sig feminismens irrlära. Degradera Hillegren och befodra en medgörlig feministlakej på Hillegrens bekostnad!

Svenska Dagbladet:
Hillegren: "En olycklig formulering"

Tidigare inlägg i samma tema:
Birgitta Ohlsson, Lars Ohly, Peter Eriksson och feminismens lömska missförstånd

Birgitta Ohlsson, Lars Ohly, Peter Eriksson och feminismens lömska missförstånd

Jag avslöjade tidigare feministernas lömska taktik att verka i lönndom. Feministiskt initiativ fifflade med partiets beteckning och erhöll hundratusentals kronor i partistöd. Radikalfeministerna Sandra Dahlén och Kristina Hultman låtsades vara sexualrådgivare respektive journalist, trots att deras insats i olika sammanhang allena syftade till att rättfärdiga radikalfeministisk manshets. Jag uppmanade landets medborgare att vara vaksamma på feministernas lurendrejeri.

Feministernas taktik torde inte bara bestå i att verka i lönndom. Ett av feministernas främsta vapen torde vara att avsiktligen missförstå alla i omgivningen. Vi såg exempel på radikalfeministiska missförstånd i och med att RFSL:s förbundsordförande Sören Juvas låtsades tro att dåvarande jämställdhetsminister Jens Orbacks inofficiella världsrekordförsök i politisk korrekthet syftade till att jämföra homosexuella med djur. Orback avsåg givetvis inte jämföra homosexuella med djur utan syftade allena till att överträffa alla andra i tolerans gällande icke heterosexuell läggning. Kommunistfeministen Ireen von Wachenfeldt tilläts göra en liknande jämförelse mellan män och djur. Wachenfeldts utspel utgjorde dock inte ett led i politisk korrekthet utan tvärtom ett exempel på renodlad manshets.

Vi såg även prov på fulvänsterns medvetna missförstånd i och med att Centrum mot rasism angrep en oskyldig glass vid namn Nogger. Ingen normal medborgare såg aktuell glass som en politisk markering, men CMR:s hets tvingade ansvariga på GB Glace att göra offentlig avbön. Även GB:s rosa princessglass fick en släng av sleven då glassen i sedvanlig radikalfeminstisk anda ansågs vara genuskodad. Barn som tidigare lekte med fantasin som främsta leksak tvingas till följd av feministernas medvetna missförstånd att inskränka sina liv. Skolgårdens klätterställning påstås vara en könskodad karriärstege och allehanda föremål ges en vidskeplig betydelse i form av genuskodade magiska objekt. Feministerna tillåts i vanföreställningarnas och genuskodernas namn att sabotera barns naturliga lekfullhet. Traditionslösa moderater, vänsterpolitiker och diverse andra politiska skojare försvarade till råga på allt feministernas gallimatias. Minsta kritik gällande feminismens försök att hjärntvätta landets befolkning torde föranleda ett missförstånd från feministernas sida.

I dagarna tvingades vi återigen ta del av feministernas avsiktliga missförstånd. Folkpartiets Birgitta Ohlsson, Vänsterpartiets Lars Ohly och Miljöpartiets Peter Eriksson försökte nedmontera landets rättssäkerhet genom att missförstå kammaråklagare Rolf Hillegrens utspel om våldtäkt. En någorlunda normal medborgare torde utan problem förstå att Hillegren menade att en våldtäkt kan ta olika uttryck. Hillegren menade med största säkerhet att man ibland måste konstatera att en våldtäkt i själva verket utgjorde nära på ett missförstånd mellan parterna. Ohlsson, Ohly och Eriksson som till dags dato torde vara välkända bland medborgarna till följd av deras radikalfeministiska utspel i tid och otid missförstod givetvis Hillegren och försökte därigenom placera alla våldtäktsmän i samma fack. Man måste göra en viss åtskillnad mellan en man som döms med anledning av att han idkade samlag med en aningen överförfriskad flickvän och en våldtäksman som istället utförde en brutal utomhusvåldtäkt på en okänd kvinna. Således borde även våldtäktens staffvärde variera från fall till fall och måhända även ärendets bevisprövning. Ohlsson, Ohly och Eriksson missförstod givetvis Hillegrens resonemang och försökte således flamsifiera frågan på äkta feministiskt manér.

Apropå Ireen von Wachenfeldt. Inte nog med att hon liknade svenska män vid djur och även representerade Vänsterpartiet i Karlskoga kommunfullmäktige. Hon stod även bakom en annan vrickad sak en gång i tiden.

Wikipedia:

"Hon blev rikskänd för första gången på 1990-talet som "den nakna lärarinnan vid Kristinehamns Folkhögskola", då hon under en lektion klädde av sig naken vilket ledde till att folkhögskolan avskedade henne. Avskedandet ledde till en process i Arbetsdomstolen som Wachenfeldt vann men hon fick inte tillbaka sin projektanställning.[1] Efter avskedandet medverkade hon i Renée Nybergs TV-program där hon förklarade sin undervisningsmetod."

Jag torde vara en härdad antifeminist, men ibland måste även jag ställa mig frågandes till feministernas stolleprov. Om hon ändå vore en ung blondin i sina bästa år så torde allting vara i sin ordning, men vilken kursdeltagare vill beskåda en halvgammal feministkärring i bara mässingen? Bevare oss väl.

Aftonbladet:
Kammaråklagarens uttalande väckte snabbt starka reaktioner

Svenska Dagbladet:
Hillegren: "En olycklig formulering"

YouTube:
ROKS - Män är djur!

Tidigare inlägg i samma tema:
Kristina Hultman, en lesbisk radikalfeminist i journalistförklädnad
Sandra Dahléns radikalfeministiska sex och samlevnad

Ernst Brunner och feminismen

Jag måste nog köpa Ernst Brunners senaste roman Hornsgatan.

Svenska Dagbladet:

"Brunner ger sig in i den samtida konstdebatten, där diverse sprutmålande får större genomslag på kultursidorna än det gedigna hantverket. Extremfeminismen angrips och näteländet, där han gör upp med kränkande bloggar och narcissism. Massbilismen får sitt och – aj aj aj – den vulgära Prideparaden, i en satir som kommer att bli klassisk. Inte minst driften med alla dessa rättänkande politiker som svär gayrörelsen evig trohet."

En författare måste nog i likhet med Brunner inneha en författarlön om vederbörande ska våga kritisera feminismen och Stockholm Pride.

Svenska Dagbladet:
Strindberg skulle ha myst

Göran Skytte om Stockholm Pride

Svenska Dagbladet publicerade nyligen en debattartikel signerad Görans Skytte. Jag berörde själv massmedias totala likriktning avseende Stockholm Pride. Läs Skyttes artikel och fundera sedan en stund på medias rapportering gällande Pride.

Göran Skytte:

"Själv talade jag denna vecka inför 2500 personer. Nej, inte på Pride utan på en annan veckolång festival, Livets Ords Europakonferens i Uppsala. Cirka tiotusen personer på festivalområdet varje dag, ett par tusen på varje möte, morgon, middag, kväll. Med noll intresse från medierna."

Göran Skytte:
Pride börjar likna avgrundsvänstern

Tidigare inlägg i samma tema:
Men från Pride hörs det inget, ingenting
Tasso Stafilidis, AIK och Stockholm Pride

Fredrick Federleys alter ego Ursula

En svensk riksdagsledamot av idag. Se Fredrick Federley förvandlas till Ursula via nedanstående länk. Jag vill även passa på att friska upp minnet av Kurt Lundgren genom att återge hans beskrivning av Fredrick Federley.

Kurt Lundgren:

"Det fanns en tid, och det är inte så länge sedan, då riksdagsmannauppdraget var det finaste som fanns och då en endaste liten fläck på ryktet var förödande, till exempel en konkurs - en sådan var helt enkelt otänkbar för den som skulle representera folket i dess högsta beslutande organ, riksdagen. Men tiden den går, värdena devalveras, en riksdagsman kan nu göra en planerad konkurs utan att skämmas, bara skaka av sig kreditorerna och gå vidare som om ingenting hänt."

Expressen:
Här förvandlas politikern till Ursula

YouTube:
Den lömske Fredrick Federley spelar teater om FRA-lagen

Orbacks mormors syster fick stryk av Drew Barrymore

Jens Orbacks mormors syster fick stryk av Drew Barrymore som sägs vara fascinerad av delfiner.

Drew Barrymore:

"De är verkligen speciella varelser och mycket utvecklade. För att säga sanningen så är jag övertygad om att jag var en delfin i ett tidigare liv, och att det är därför jag är så attraherad av dem."

Jens Orbacks inofficiella världsrekord i politisk korrekthet torde härmed vara i fara.

Jens Orback:

"Jag hade också en härlig syster till min mormor i Kanada som levde med en häst."

Tala om att inneha en modern inställning till familj och barn. Att leva med en häst. Vem vill inte gifta sig med en häst?

Expressen:
Ministern jämför homosexuella med hästar
Drew: "Jag attraheras av delfiner"

Tasso Stafilidis, AIK och Stockholm Pride

Via Svenska Dagbladet blev jag varse att fotbollsföreningarna AIK, Djurgården och Hammarby ska deltaga i Prideparaden. AIK:s styrelseledamot Mona Enander framhöll även AIK:s roll som politisk förening.

Mona Enander:

"Det har varit på gång tidigare men av olika anledningar har det inte blivit av. inom klubben arbetar vi mycket med bland annat HBT-frågor. Detta är en led i det arbetet."

Jag som i min naiva enfald trodde att AIK utgjorde en fotbollsförening, inte en politisk förening. Jag måste nog omgående revidera min inställning till AIK, Djurgården och Hammarby. Fotbollsföreningarnas engagemang visade nämligen på att föreningarnas verksamhet inte bara torde bestå i att lira boll utan att även lura brallorna av respektive förenings ovetandes medlemsskara.

Även Djurgårdens ordförande Per Darnell försvarade föreningens medverkan i en parad med tydliga politiska förtecken.

Per Darnell:

"Vi jobbar med HBT-frågor 365 dagar om året och det är viktigare än en parad, det ingår naturligt i våra värderingar, säger han."

I samma artikel i Svenska Dagbladet meddelas även att Stockholms Lokaltrafik och en brandbild ska medverka i paradens ekipage. SL tog redan föregående parad politisk ställning. Därmed torde lokaltrafikens politiska ställningstagande inte komma som en överraskning om än lika oursäktlig som föregående års Prideparad.

Svenska Dagbladets avslutande stycke anspelade på min tidigare redogörelse av Feministiskt initiativs försök att erhålla auktoritet genom att dölja partipolitikernas partitillhörighet och verka i lönndom. I SvD-artikelns avslutande skede presenteras Vänsterpartiets riksdagsledmot Tasso Stafilidis.

Svenska Dagbladet:

"En paradutropare kommer att stå vid Sergels torg och en vid Bysis torg, uppdraget har gått till skådespelaren och författaren Tasso Stafilidis samt till dragartisten och skådespelaren Robert Fux."

Skådespelaren Tasso Stafilidis? Nog torde en riksdagsledamot vara en skådespelare, rentav stå-upp artist, men ändå?
Vi ska alltså inte tvingas utstå ett politiskt anförande utan en skådespelarinsats av "skådespelaren" Tasso Stafilidis. Tillåt mig inte att småle, tillåt mig att gapskratta.

Och till alla lallare som vill framhålla Prideparadens avsaknad av politiska motiv och att Prideparaden allena utgjorde en "kulturfestival" vill jag återge följande citat från Svenska Dagbladets artikel.

Svenska Dagbladet:

"Paraden står på tre ben. Dels är det en politisk manifestation, dels visar den på bredden i comunityn men vi vill även att det ska vara ett festtåg."

En politisk manifestation minsann, tänka sig. Vem trodde att Stockholm Pride utgjorde en opolitisk manifestation? Vem försökte man lura? Ridinstruktören Anders Borg som av en ren tillfällighet även verkade som landets finansminister? Charterresenären Carl Bildt som av någon outgrundlig anledning råkade ta med sig sin politiska portfölj på semestern? Skådespelaren Tasso Stafilidis? Skådespelaren Tasso Stafilidis, vilket skämt.

Sveriges Riksdag:
Tasso Stafilidis (v)

Svenska Dagbladet:
Fotbollspremiär i paraden

Tidigare inlägg i samma tema:
Men från Pride hörs det inget, ingenting

Vänsterkoalitionens krigsförklaring mot familjen

Jag hann bara halvvägs in i dagens nyhetsskörd innan oppositionens debattartikel nära på slog knockout på mig. En oangenäm upplevelse må jag säga att en lördagsmorgon bli överrumplad av vänsterblockets kärnfamiljshets. I dagens nätupplaga av Aftonbladet gick nämligen Mona Sahlin, Lars Ohly och Maria Wetterstrand till häftig attack mot Sveriges i särklass vanligaste familjeform, kärnfamiljen.

Herrarna Sahlin, Ohly och Wetterstrand anförde ett osammanhängande resonemang om barns utsatta situation och försökte på så vis rättfärdiga en familjepolitik vars mål torde vara att söndra såväl medborgarnas som barnens trygghet i samhället. Ohly, Sahlin och Wetterstrand visade också prov på en poetisk oförmåga genom att i ett nära på patetiskt försök lansera vänsterrörelsens nyagamla familjepolitik, se nedan.

Lars Tegnér, Mona Rydberg och Maria Lagerkvist i Aftonbladet:

"Vi vill använda begreppet Stjärnfamiljer som ett samlingsnamn för dessa familjer. Det står för att familjer precis som stjärnor lyser och ofta spretar lite utåt, kanske med en bror eller en mamma på annat håll."

Om Thomas Bodström tilläts publicera en sjaskig kioskdeckare så ska man väl inte hindra vänsterblockets övriga ledarjunta från att framföra undermålig poesi. Nåväl, någon stjärnfamilj torde dock inte stå till buds snarare ännu en sahlinsk stjärnsmälll i opinionsmätningarna, ty en majoritet av medborgarna torde trots åratal av socialistisk indoktrinering vara anhängare av traditionell familjebildning. Inte med anledning av att alla medborgare lyckas upprätthålla kärnfamiljens lov utan snarare beroende på att merparten av Sveriges medborgare torde vara väl införstådda med kärnfamiljens överlägsna förmåga att säkerställa ett barns behov av en sund och trygg barndom.

Vänsterledarnas debattartikel torde vara att betrakta som en ren orgie i kärnfamiljshets. Inte nog med att barnen ska tvingas utstå en undermålig svensk barnomsorg dagtid, nu ska barnen även omhändertas från föräldrarna kvällstid.

Sahlin, Ohly och Wetterstrand i Aftonbladet:

"Allt för länge har politiken utgått från att alla familjer är klassiska kärnfamiljer. Det finns därför en lång rad lagar och regler som måste moderniseras. När förskolan stänger kl 18 förväntas den förälder som arbetar kvällstid ha en partner hemma som kan ta hand om barnen. Det är som att alla ensamstående föräldrar med skiftarbete inte fanns. Vi vill ge möjlighet till barnomsorg även på kvällar och helger."

Dagens medborgare torde inte inneha någon möjlighet att avstå regimens barnomsorg, ty varje familj måste i praktiken bestå av två heltidsarbetande vuxna medborgare om familjens levnadsstandard ska uppgå till en normal nivå. En logisk konsekvens av vänsterkoalitionens nytilltänkta barnomsorg torde vara att vi inte bara ges möjlighet till, utan i förlängningen även måste, låta våra barn omhändertas av samhället även kvällstid. En gammal socialistisk idé om att medborgarnas barn ska omhändertas av partiet och fostras i partipolitisk anda utan föräldrarnas inverkan tycks vädra morgonluft i vänsterns nya familjepolitik.

Sahlin, Ohly och Wetterstrand i Aftonbladet:

"Våra tre partier införde lesbiskas rätt till insemination och nu är det hög tid att ensamstående kvinnor får samma rättighet."

Sahlin, Ohly och Wetterstrand vill givetvis även motverka naturlig fortplantning medborgarna emellan. Man vill också frånta föräldrarna deras obestridliga roll som vårdnadshavare genom att utvidga föräldraskapet.

Sahlin, Ohly och Wetterstrand:

"Även möjligheten till fler än två vårdnadshavare är en fråga som bör undersökas närmare."

I en utsträckning som torde göra Gustav Vasa grön av avund vill man detaljstyra din och min vardag och medborgarnas familjesituation.

Sahlin, Olhy och Wetterstrand i Aftonbladet:

"Listan över saker som måste moderniseras kan göras lång och innefattar både stort och smått, även sådant som vid en första anblick inte ser ut som familjepolitik."

Mona Sahlin hävdade att hon i sin ungdom inte gick med i Socialdemokraterna utan att hon gick med i Olof Palme. Sahlin torde utan tvekan ha tagit fasta på åtminstone Palmes krig mot familjen, ty Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets nygamla familjepolitik torde utgöra en ren krigsförklaring mot kärnfamiljen. Palme förde krig mot familjen, Sahlin vill nu återuppta Palmes krigföring. Palme ändade sin politiska bana i en pöl av blod i korsningen Tunnelgatan-Sveavägen. I framtidens historieskrivning ska även Sahlins öde stå att finna.

Aftonbladet:
En politik för stjärnfamiljer

Expressen:
Ulf Nilsson: Palme förde krig mot familjen

Tidigare inlägg i samma tema:
Familjepolitik: Kristdemokraterna vs Sverigedemokraterna