Jag uppmärksammade nyligen mina besökare på en blogg vid namn Mittenpolitik. Kurt Lundgrens blogg, östra Ölands fria horisont, torde inte vara lika saklig i sin kritik mot rådande samhälle, men ändock i allra högsta grad läsvärd. Lundgrens underfundiga språk och hans höga uppdateringsfrekvens motiverade bloggens länk i min blogroll.
Lundgren återgav väl min egen känsla i samband med att Anitra Steens förmånliga pensionsavtal förekom i media:
"Bilder som man ser flimra förbi på TV kanske bara under ett par korta sekunder sätter sig fast i medvetandet och blir en del av verklighetsuppfattningen.
För min personliga del minns jag de korta bildsekvenserna på TV med förre centerledaren Olof Johansson och systembolagschefen Anitra Steen.
Första bilden: Johansson viftar med sin vänstra hand, viftar, viftar och kallar Anitra sin krydda. Hon röd om sina äppelkinder talar med pipande röst.
Andra bilden: Olof Johansson står bortåt ett hörn, äppelkindade Anitra i förgrunden. Olof Johansson är också eldröd i ansiktet och han skrattar helt hysteriskt.
Jag står i trappan på väg ner till första våningen när jag ser detta på TV; jag hör inte i detalj vad det handlar om, men fattar att det rör sig om Anitras måttlösa pensionsvillkor, som om hon vore chef för ett globalt bolag i stenhård konkurrens med kineser och japaner och inte ett monopolföretag som under en bunt monopollagar lika omfattande som Bibeln säljer sprit till svenska folket.
Det är helt uppenbart vad jag ser: Det är oss de skrattar åt."