tisdag, december 07, 2004

Gudrun Schyman, ett sista farväl ?

Idag deklarerade Gudrun Schyman att hennes medlemskap i Vänsterpartiet upphört. Schyman framhöll i sitt avskedsbrev att hon vigt sitt politiska engagemang åt kvinnornas välbefinnande i samhället. Schyman nämnde ingenting om att hon i åratal varit yttersta representant för ett parti, vars stöd till Socialdemokraterna möjliggjort nämnda partis regeringsposition. Vänsterpartiets och inte minst Schymans stöd till Socialdemokraterna möjliggjorde gångna decennium en ekonomisk politik, vars konsekvens påverkat studenternas, pensionärernas och ensamstående kvinnornas ekonomi ytterst negativt. Schymans politiska engagemang bidrog således till att förslava framförallt kvinnorna i bidragsberoende och frånvaro av oavhängighet till annan person. Schymans politiska engagemang gav även utslag i en påtagligt ökad brottsstatistik gällande våldtäkt och misshandel med kvinnan som främsta måltavla. En ökad polarisering mellan olika medborgare beroende på könstillhörighet följde också i spåren av Schymans politiska gärning. Därmed bidrog Schyman till ett splittrat folk, vars i grunden gemensamma intressen tvingades stå tillbaka till förmån för en fabulerad maktkamp. Schymans politiska engagemang utgjorde en klassresa med dunkla personliga motiv. Propagandan framställde Schyman som en kvinna av folket, en värdig representant för arbetarklassen. Successivt rämnade dock fasaden och bilden av en kvinna tillhörande Sveriges nya adelsklass, en privilegierad politisk överklass, framstod allt tydligare. Inte minst via Schymans tvivelaktiga ekonomiska förehavanden som gränsade till renodlad ekonomisk brottslighet, vars innebörd även stod i direkt kontrast till Schymans påstådda politiska ideal. Schymans framträdande politiska position och politiska ogärning till trots, återfinns Schyman sannolikt inte ens såsom en parantes i skenet av framtidens historiska tillbakablick.

tisdag, september 28, 2004

Rättspsykiatri, en jämställdhetsfråga ?

Idag uttalade ett flertal forskare i rättspsykiatri kritik mot rättsamhällets åtskillnad avseende påföljd beroende på åtalade personers könstillhörighet. Enligt forskarna bedöms en kvinna oftare än en man allvarligt psykiskt störd. Chefsöverläkare Göran Källberg hävdar att en kvinnas hälsotillstånd bedöms utifrån antagandet att någonting är konstigt och sedan söks en diagnos istället för att förutsättningslöst undersöka personens psykiska hälsotillstånd i förstaläget. Professor Anders Forsman påstår att en rättspsykiatrisk utredning av en kvinna baseras på ett statistiskt urval istället för en enskild personbedömning. En kvinna anges förhållandevis sällan såsom gärningsman i ett våldsbrott, vilket medför att en kvinna automatiskt anses allvarligt psykiskt störd. Jeanne Ahlberg, överläkare inom rättspsykiatrin, fastslår att en kvinna måste uppvisa ett betydligt mer uttalat sjukdomstillstånd än en man för att klassificeras som allvarligt psykiskt störd. Vidare menar Ahlberg att en kvinna med ett oskuldsfullt utseende friskförklaras efter en kortare vårdtid än en man med ett mer ondskefullt utseende. En människa dömd till rättspsykiatrisk vård släpps generellt efter en kortare avtjänad strafftid än en människa dömd till fängelse. En kvinna döms således lindigare än en man avseende såväl påföljd som strafftid

onsdag, augusti 11, 2004

Skuld, en könsfråga ?

Kammaråklagare Magnus Oscarsson i Örebro beslutade nyligen att åtala en kvinna i Kumla för grov misshandel. Kvinnan anhölls för nämnda brott sedan hon utsatt sin sambo för en synnerligen brutal misshandel. Med anledning av i massmedia publicerade bildbevis återfinns knappast något annat alternativ för åklagaren än att åtala kvinnan. Att en kvinna tvingas stå till svars för att ha misshandlat en närstående är tämligen ovanligt. Likaså är det tämligen ovanligt att en kvinna åtalas för sexuella övergrepp av barn. Barnens Rätt I Samhället, BRIS, presenterade tidigare i år statistik, vilken angav att ca 25% av telefonjourens hjälpbehövande barn hävdade att en kvinna var ansvarig för respektive övergrepp. Övergreppen påstods även generellt vara av lika allvarlig art som sexualbrott begångna av män. BRIS:s statistik är alarmerande eftersom en kvinna endast anges såsom gärningsman i någon enstaka procent av alla åtal gällande sexualbrott mot barn.
Enligt min uppfattning grundas missförhållandena i rättsamhällets verklighetsfrämmande bild av kvinnan. Inom svenskt rättssamhälle återfinns en nästan barnsligt naiv tilltro till kvinnans oskuldsfullhet. Inställningen är förmodligen ett resultat av en patriarkalisk samhällsordning, vilken givit kvinnan en särställd position i samhället. Svensk domstol borde i jämställdhetens namn vidga kvinnoperspektivet och i framtiden även inkludera kvinnlig brottslighet i brottsbalken.

fredag, juni 04, 2004

Kompetens i politik och näringsliv

Istället för att i sedvanlig ordning läsa mediernas internetbaserade nyhetsrapportering tillbringades kvällen med att besöka ett flertal politiska hemsidor. Ett oroande faktum är att svenska politiker överlag är tämligen lågutbildade. Ett mycket begränsat antal politiker oavsett partitillhörighet innehar en kvalificerad högskoleexamen. Hos många politiker saknas egentlig utbildning och än mer påfallande märkligt är att förhållandevis ofta saknas även en gedigen arbetslivserfarenhet eller motsvarande. Man kan undra vad deras kompetens egentligen besår utav, talang?

I jämförande syfte gjordes även ett antal besök på ett flertal svenska storföretags hemsidor. I storföretagens koncernledningar påträffades inte alls motsvarande brist på kompetens. I Volvos styrelse är nästintill samtliga ledamöter civilingenjörer, jurister eller civilekonomer. Somliga besitter dessutom mer än en grundutbildning, exempelvis en examen i ekonomi från Harvard kombinerad med en examen med teknisk inriktning från någon välkänd teknisk högskola. Därtill återfinns hos flertalet en omfattande arbetslivserfarenhet i form av tidigare VD uppdrag. I AstraZenecas styrelse samsas ekonomiutbildade personer med forskare i molekulärbiologi och farmaceutisk vetenskap.

Låt mig exemplifiera mina påståenden med några konkreta fall:

Sir Tom McKillop är för närvarande AstraZenecas Chief Executive. McKillop har tidigare avlagt en doktorsexamen och en fil. kand i kemi. Under 14 år innehade McKillop en rad poster, bland annat som Technical Direktor med internationellt ansvar för tillverkning, utveckling och produktion vid ICI Pharmaceuticals Division. Innan fusionen med Astra var McKillop Chief Executive Officer Designate i Zeneca-koncernern. Bland McKillops externa poster återfinns uppdrag som styrelseledamot i Nycomed Amersham PLC och Lloyd TSB Group PLC. Han är även prokansler vid Leicester University i England, ordförande för British Pharma Group, Companion of the institute of Management, medlem av Royal Society of Chemistry, The Royal Institution, American Chemical Society och Society for Drug Research.

Chris Heister (m) är utbildad sociolog vid Uppsala Universitet. Hennes angivna arbetslivserfarenhet omfattar en tjänstgöring som socialsekreterare på Socialbyrån i Östhammar. I övrigt har Heister ägnat tid åt utbildningsfrågor på Sveriges Förenade Studentkårer och sjukvårdsfrågor såsom gruppsekreterare i Stockholms läns landsting. Heisters första politiska förtroendeuppdrag var som suppleant i skolstyrelsen i Danderyd. Efter valet 1991 blev Heister riksdagsledamot och 1999 valdes hon till moderaternas 1:e vice ordförande.

Michael Treschow är utbildad civilingenjör vid Lunds Tekniska Högskola. Treschow har varit president och Chief Executiv Officer i Elektrolux. Innan Elektrolux tjänstgjorde han som President och Chief Executive Officer i Atlas Copco AB. Under tre år var Treschow yrkesverksam i USA som Area Manager och ytterligare ett år arbetade han i Frankrike. Han arbetade inte mindre än 22 år för Atlas Copco AB. För sina gedigna insatser för svenskt näringsliv tilldelades han 12:e storleken i serafimerordningens band av Carl XVI Gustaf. Treschow har även tilldelats motsvarande ärorika utmärkelser i Spanien och Frankrike. Numera är Treschow styrelseordförande i Volvo och Ericsson. Han är även styrelseledamot i bland annat Elektrolux och ABB.

Maud Olofsson (c) saknar eftergymnasial utbildning. Olofsson påbörjade sin politiska karriär som ombudsman för Centerpartiets Ungdomsförbund, CUF, i Norrbotten. Därefter fortsatte Olofsson att arbeta som ombudsman för moderpartiet i Norrbotten under ytterligare några år. Nästkommande åtta år gjorde Olofsson ett uppehåll från arbetslivet med anledning av barnafödande. Hon arbetade sedan som projektledare för "Robertsfors kvinnor mot år 2000". I några år var Olofsson sakkunning i arbetsmarknadsdepartementet. Därtill har hon arbetat som ansvarig för landsbygdsfrågor på Länsstyrelsen i ett år, EU-utredare för norra 5b-regionen, samt som EU-samordnare på Länsstyrelsen i Västerbotten. Innan Olofsson valdes till ordförande för Centerpartiet arbetade hon några år som VD för Hushållningssällskapet.

Tja, listan kan göras lång, men ovanstående axplock återspeglar väl ett allmänt förekommande förhållande mellan ledande svenska politiker och näringslivets främsta representanter. Varför tycks många svenska politikers främsta merit bestå av ett långvarit partimedlemskap medan storföretagens företrädare ofta är både högutbildade och arbetslivserfarna? Anledningen är lika enkel som oroande. Politikeryrket är en karriärmässig gräddfil i samhället mestadels utnyttjad av personer i avsaknad av kompetens för möjlig karriär i näringslivet. Politikeryrket kräver många gånger endast ett politiskt ställningstagande, samt en övertygad uppfattning om ens egna politiska linjes förträfflighet jämfört med främsta konkurrerande politiska inriktning. En politiker kan nå en förhållandevis hög position i partiet via ett långvarit medlemskap och utan att avkrävas ett konstruktivt handlande. I näringslivet förväntas troligen en kompetens, vars direkta konsekvens medför en såväl riktig analys som en konkret åtgärd i en för tillfället aktuell situation. Detta är enligt min mening skillnaden yrkena emellan, vilket också återspeglas bland innehavarna av respektive yrkesbefattning

fredag, maj 14, 2004

David Reimer, ett ideologiskt experiment

David Reimer genomgick tidigt i livet en operation av penis. Operationen syftade till att underlätta urinavgivelse. Operationen misslyckades fatalt och ansvarig läkare opererade bort penis i ett första steg att istället omvandla David till en flicka. Läkaren utgick från att det inte av naturen var givet vilken könsidentitet ett barn erhåller utan endast ett resultat av uppfostran och samhällsnorm. Därmed ansågs det inte föreligga något hinder mot att omvandla David till en flicka genom lämplig uppfostran i kombination med tillförsel av kvinnligt könshormon. Experimentet föreföll inledningsvis utfalla väl, men när David uppnådde könsmogen ålder slog experimentet bakut. David revolterade kraftigt mot tillvaron i livet och slutligen bekände även Davids far omständigheterna kring sonens existens.

Davids liv kantades av återkommande depressioner och frustration inför åsamkade livssituation. I vuxen ålder försökte David förgäves återskapa en manlig identitet. Davids situation exemplifierar väl faran i att åsidosätta vetenskapliga fakta till förmån för ideologiska ställningstaganden. David tvingades utstå ett vansinnigt experiment med anledning av läkarexpertisens ovilja att acceptera naturens beskaffenhet. Måhända bör viktig lärdom tillföras nutida samhällsdebatt med anledning av att olika debattörer hyser påtaglig oförmåga att acceptera en verklighet som inte ger legitimitet åt önskvärd politisk ståndpunkt. En konstruktiv och långsiktigt framgångsrik politik bör förankras i en existerande verklighet oavsett huruvida verkligheten upplevs tilltalande eller inte.

Hur ändade egentligen experimentet med David Reimer ?
David Reimer dog den 4 Maj 2004. Hans familj hävdade att han begick självmord. David blev 38 år.