Nanok Bie om Sexualbrottsutredningens samlagskontrakt

Den feministiska tidskriften Aftonbladet publicerade idag en debattartikel av frilansskribenten Nanok Bie. Bie argumenterade mot ett förslag i justitieminister Beatrice Asks nya sexualbrottsutredning, vilken onekligen tycks innehålla ett mycket märkligt förslag till ny lagtext.

Nanok Bie:

"Den springande ­punkten kokar ner till några ­rader gömda bland 600 ­sidor snårig utredningstext. Där står att man ”inte ska acceptera ett inre eller ett tyst medgivande”."

"Enligt förslaget ska också den tilltalade i en eventuell tvist kring frågan ­kunna ­presentera bevis för att samtycke har ­funnits (i praktiken en slags ­omvänd ­bevisbörda). Och hur ska man kunna göra det utan ett skriftligt ”medgivande”?"

"Hon ville ha något ­passionerat. Och trodde hon hade visat det med sitt kropps­språk.Vad hon inte förstod var att den ­typiske mannen i dag i Sverige inte tar med storm, övertalar eller förför. Män ­vågar inte ­göra det. Det måste ­vara ­väldigt tydligt vad kvinnan önskar och avser. Säger hon nej så är det nej. ­Säger hon njae, kanske – så är det nej."

Sexualbrottsutredningens förslag torde medföra inte bara en total avsaknad av rättssäkerhet i svensk domstol utan även en avromantisering av medborgarnas sexliv. I Statsfeminismens Sverige ska staten tydligen reglera medborgarnas sexliv in i minsta detalj. Stoppa lagen om samlagskontrakt!

Aftonbladet:
Stoppa lagen om samlagkontrakt

Tidigare inlägg i samma tema:
Kammaråklagare Rolf Hillegrens debattartikel i Svenska Dagbladet

Sakine Madon om #prataomdet i Expressen

Sakine Madon skrev en läsvärd artikel i Expressen om Johanna Koljonens Twitter-kampanj #prataomdet.

Sakine Madon:

"Riktiga våldtäktsberättelser varvas med historier som "min lärare tog mig och min klasskompis på ryggen". En del handlar om att berättaren inte sagt ifrån, trots att han eller hon borde ha gjort det. Då handlar det inte längre om sexuella övergrepp, utan om usel självkänsla.
Gränser suddas ut och allvarliga trakasserier beblandas med anekdoter om slemmiga mediechefer som "tror att de kan få sex när de vill"."

Koljonens feministiska kampanj syftade med största säkerhet till att åstadkomma en sammanblandning av begrepp som våldtäkt, sexuellt ofredande, sexuellt tvång och negativ sexuell erfarenhet i största allmänhet. Feministernas mål torde vara att åstadkomma en glidning i gränsdragningen mellan sexualbrott och negativ sexuell erfarenhet och därigenom i än större utsträckning än idag omintetgöra landets rättssäkerhet i sexualbrottsmål.

Sakine Madon:

"En annan flitig jämställdhetsdebattör, advokaten Claes Borgström, sa nyligen apropå våldtäktsanklagelserna mot Julian Assange att folk kan ha svårt förstå att de utsatts för sexuella övergrepp.
"Det är ett stort problem i vårt samhälle och det kan vara svårt att bedöma vad som hänt om man inte är jurist." (8/12 Aftonbladet).
Uttalandet är märkligt, eftersom övergrepp tolkas subjektivt och ibland är svårbedömda. Vad får Borgström att tro att han vet bättre än de inblandade?"

Varför ska Borgströms feministiska besserwisser-attityd ligga till grund för medborgarnas tolkning av olika upplevelser i livet?

Expressen:
Sakine Madon: Prata om det men utan offerkoftan

Tidigare inlägg i samma tema:
Sanningen om #prataomdet

Feminismen orsak till sexuell våldsspiral i Kongo

I egenskap av luttrad antifeminist tvingas man nästintill dagligdags uthärda massmedias feministpropaganda. Någon enstaka gång tillåts en och annan objektiv nyhet passera massmedias feministiska censur. Svenska Dagbladet visade prov på en sådan nyhetsjournalistik i samband med att tidningens nätupplaga återgav innehållet i en Sida-finansierad rapport om könsrelaterat våld i Demokratiska republiken Kongo. Jag höll på att trilla omkull i samband med att jag tog del av SvDs artikel så vänligen håll i er nu så ska återge ett utdrag ur Svenska Dagbladets artikel, se nedan.

Svenska Dagbladet:

Även män och pojkar utsätts för sexuellt våld i krigets Kongo. Den ensidiga rapporteringen om kvinnor som våldtas av soldater gör bara att det blir svårare att se – och angripa – de grundläggande orsakerna bakom alla övergrepp. Vilket kan leda till en fortsatt ond cirkel av våld.

Korts i taket! Ovanstående slutsats torde i och för sig inte komma som en överraskning, men att Svenska Dagbladet valde att återge Sidas rapport utan att genusfiltrera rapportens slutsats gjorde åtminstone mig mållös. Inte blev jag desto mindre häpen av att ta del av artikelns efterföljande stycke.

Svenska Dagbladet:

"Mediernas rapportering från Kongo har handlat mycket om våldtäkter på kvinnor som ett vapen i konflikten, som en medveten strategi. Men omvärldens fokus på könsrelaterat våld mot kvinnor innebär att annat våld i Kongo har kommit i skymundan: massmord, avrättningar, tortyr, tvångsrekrytering, tvångsarbete, barnsoldater."

I artikelns fjärde stycke återfinns lite dravel om könsstereotyper, men i övrigt präglas Svenska Dagbladets artikel av sans och förnuft. Enligt min mening torde svensk samhällsdebatt lida av motsvarande feminisering och konsekvens därav som Sida rapporterade om avseende Demokratiska republiken Kongo.

Svenska Dagbladet:
Sexuellt våld även mot män

Feministanstrukna forskare vill införa omvänd bevisbörda i sexualbrottsmål

Att Sveriges rättssäkerhet i sexualbrottsmål torde vara att betrakta som nästintill obefintlig borde inte utgöra en överraskning, men feministanstrukna forskare vid landets universitet vill nu omintetgöra medborgarnas sista hopp om en rättvis prövning i domstol. Eva Diesen och Christian Diesen vid Stockholms universitet återupplivade nämligen en segdragen feministisk strävan att urholka landets rättssäkerhet via krav på omvänd bevisbörda i våldtäktsmål. Forskarna i fråga vill att en man ska påvisa samtycke till sex i samband med åtal gällande våldtäkt. Diesen och Diesens krav torde innebära en total avsaknad av rättssäkerhet i svensk domstol gällande sexualbrott. I en seriös rättsstat ska en medborgare inte behöva bevisa sin oskuld i händelse av åtal utan aktull bevisbörda ska givetvis åligga en åklagare. Med avseende på medborgarnas låga tilltro till rättssamhällets förmåga att ransaka misstänkta gärningsmän gällande sexualbrott så torde ett förslag med omvänd innebörd snarare vara att önska. Amnesty Internationals aningen genusvinklade attitydundersökning gällande våldtäkt, "Var går gränsen?", visade att en tredjedel av ungdomarna ansåg att en kvinna måste göra motstånd om en sexuell handling ska vara att betrakta som våldtäkt.

Amnesty International:

"Vad gäller sättet att säga nej så anger över 33 procent av de unga männen och drygt 22 procent av de unga kvinnorna att om kvinnan inte skriker eller gör fysiskt motstånd har hon i någon mån ett ansvar för våldtäkten."

Socialdemokraternas jämställdhetspolitiske talesman Claes Borgström må sätta kaffet i vrångstrupen, men samma undersökning visade även på en annan mindre välskolad inställning till våldtäkt.

Amnesty International:

"En parallell kan dras mellan föreställningar om ”horan” och attitydundersökningens fråga om huruvida en kvinna som är känd för att ha haft många partners av det skälet har ett eget ansvar vid våldtäkt: knappt 12 procent av de unga männen och drygt 5 procent av de unga kvinnorna har besvarat frågan med ja eller delvis."

En tiodel av alla unga män i aktuell undersökning ansåg alltså en lösaktig kvinna torde vara åtminstone delvis medansvarig till en våldtäkt. Till och med en härdad antifeminist torde höja på ögonbrynen med anledning av ovanstående fakta. Om man nu inte vore en förnuftig människa så skulle man nästa vara benägen att hålla med Borgström i hans utspel om svenska talibanmän. Nu ska vi dock inte förlora all verklighetsförankring och måste således nöja oss med att konstatera att unga mäns inställning till våldtäkt inte tycks gå hand i hand med regimens.

Diesen och Diesen, tänk om, tänk rättssäkerhet!

Svenska Dagbladet:
Forskare kräver ny sexbrottslag

Amnesty International:
Var går gränsen? (*pdf)

Tidigare inlägg i samma tema:
Claes Borgström och svenska talibanmän