Gudrun Schyman i Sveriges Televisions TV-program Min sanning

Gudrun Schyman intervjuades nyligen i Sveriges Televisions program Min sanning. Intervjun avhandlade Schymans medlemskap i Marxist-leninistiska kampförbundet (MLK), ordförandeskap i Vänsterpartiet, skattebrott, alkoholmissbruk och mot slutet av intervjun även feminismen och Feministiskt initiativ.

Schyman gjorde anspråk på en Oscarsstatyett i samband med att hon med tårade ögon berättade om sitt och sin fars alkoholmissbruk. Schyman torkade tårarna med en servett samtidigt som hon snyftandes berättade om hur hon svek sina barn i och med sitt alkoholmissbruk. Jag hade dock inga problem med att hålla tillbaka tårarna eftersom jag hade alla barn som Schyman och feministerna har skadat för livet i åtanke under intervjun.
Schyman berättade även att hon lurade staten på tiotusentals kronor i skatt genom att göra olagliga skatteavdrag.

Intervjuns sista minuter handlade enbart om feminismen och Feministiskt initiativ. Schyman visade prov på bristande självinsikt i samband med att hon försvarade sitt ökända talibantal i vilket hon påstod att "samma normer, samma strukturer och samma mönster" finns i Afghanistan som i Sverige. Schyman liknade även feministhat vid kvinnohat i ett mycket fult försök att stämpla alla feministkritiker som kvinnohatare. Programledaren Ceclila Bodström svalde Schymans lögn med hull och hår.

Sveriges Television:
Min sanning: Gudrun Schyman

Genusbluff om programledarskap i TV

Minns ni feministernas hysteriska utfall med anledning av att flertalet underhållningsprogram i TV leds av endera person med en penis mellan benen? Sveriges Television interntidning Vi på TV presenterade nyligen jämställdhetsstatistik vilken visade på att Sveriges Television snarare diskriminerade män än kvinnor. Ja, ni läste rätt, se citatet nedan.

Svenska Dagbladet:

"Fler kvinnor än män är programledare på SVT, skriver SVT:s interntidning Vi på tv. Enligt tidningen gäller dock inte övervikten de stora helghunderhållingarna - ett faktum som har skapat hård debatt i flera medier de senaste veckorna. Enligt SVT:s programdirektör Annie Wegelius har SVT:s jämställdhetsplan inte nått helgsatsningarna i lika stor utsträckning."

"Fler kvinnor än män är programledare på SVT". Spik i genusfoten, med andra ord. Genusvinklad statistik visade sig alltså ligga till grund för feministernas gap och skrik om kvinnodiskriminering. Jag blev inte ett dugg förvånad i samband med att jag tog del av Svenska Dagbladets nyhet. Jag vet att massmedias jämställdhetsstatistik måste tas med en rejäl nypa salt. Varför krävde feministerna inte att män ska ta större plats i rutan med hänsyn till dagens kvinnodominans i TV?

Och vad menade SVT:s programdirektör Annie Wegelius med att "... SVT:s jämställdhetsplan inte nått helgsatsningarna i lika stor utsträckning."? SVT:s jämställdhetsplan borde väl ha misslyckats även på andra områden än SVT:s helgsatsning om män inte tillåts vara programledare i lika många TV-program som kvinnor tillåts?

Vill du att en duktig programledare ska leda ditt favoritprogram i TV? Släng dig i väggen. Först ska Sveriges Televisions löjliga jämställdhetskvot säkerställas. Därefter kanske kompetens tillåts vara avgörande för vem som ska leda vad i TV.

Svenska Dagbladet:
Fler kvinnliga programledare i SVT

Fallet Catrine da Costa, ett rättsövergrepp i jämställdhetens namn?

Såg ni Sveriges Televisions TV-program Veckans brott om fallet Catrine da Costa igår? Professor Leif GW Persson beskrev fallet Catrine da Costa som en jämställdhetshistoria och "den främsta svenska rättsskandalen i modern tid". En före detta fru måhända i jakt på ensam vårdnad om parets gemensamma barn, ett 1,5-årigt barn som vittnade om sexualsadism och styckmord, barnpsykologer som läser barn som f-n läser Bibeln och sist men inte minst ett gäng inkompetenta politiker till nämndemän. Rättsfallet Catrine da Costa utgjorde en illa regisserad föreställning till synes baserad på en forskningsavhandling av Uppsala universitets genusforskare Eva Lundgren och med ett feministiskt lustmord på två oskyldiga män som huvudhandling.

Jan Guillou, Häxornas försvarare - ett historiskt reportage:

"Mamman började förhöra sitt barn, vilket inte kan vara lätt eftersom barnet var för litet för att kunna uttrycka sig konkret och begripligt och de förmodade händelserna dessutom låg ett drygt år tillbaka i tiden. Men under dessa förhör, som mamman säger sig anteckna efteråt ur minnet, växer undan för undan en tämligen typisk Blåkullahistoria fram. Som mamman själv meddelade i ett av de polisförhör där hon kontinuerligt redogjorde för nya rön "så har jag ju ibland så att säga legat ett halvt steg före Erika och liksom förstått vart hon ville komma ibland. Och så har hon så småningom kommit dit" (ur förhörsprotokoll av den 13 november 1985)."

Jan Guillous debattinlägg i fallet Catrine da Costa återfinns i sin helhet på www.mediemordet.com, se länk nedan.

Sveriges Television:
Veckans brott: Del 9 av 12.

www.mediemordet.com:
Artiklar, debattinlägg och uppsatser i fulltext

Varning för gråtmilda kvinnor

Sveriges television sände härförleden en dokumentär med titeln "Hur kunde hon". Aktuell dokumentär skildrade en uppmärksammad händelse gällande en HIV-smittad kvinna som i åratal lät bli att berätta om sin sjukdom för sin man och deras gemensamma barn. Kvinnan i fråga smittades med HIV i samband med att hon som ung vistades i Frankrike. Kvinnan kom många år senare att bilda familj med en svensk man. Hon berättade aldrig om HIV-viruset utan sjukdomen förblev en väl förborgad hemlighet. Paret hann få två barn tillsammans innan lögnen uppdagades. Kvinnan intog hela tiden bromsmediciner och hon undvek därigenom med största säkerhet att överföra smittan till mannen och barnen. En läkare tvingade henne till slut att berätta om sjukdomen varpå hennes man polisanmälde henne för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan. Hon blev sedermera dömd till två och ett halvt års fängelse för försök till grov misshandel.

Låt oss återgå till Sveriges Televisions dokumentär. I aktuell dokumentär utmålas kvinnan som ett offer. Trots att hon blev dömd i såväl tingsrätt som hovrätt för en synnerligen allvarlig brottslighet så framställs kvinnan i dokumentären som ett offer för omständigheterna. Tårarna tycks aldrig ta slut och hennes gråt tycks utgöra dokumentärens egentliga röda tråd. En orgie i kvinnlig härskarteknik med andra ord. Endast ett barn må överträffa en kvinnas förmåga att erhålla omgivningens sympati genom att ta till lipen i tid och otid. Man måste vara en tämligen luttrad antifeminist om man inte ska falla till föga och tycka synd om kvinnan i SVT:s dokumentär. Jag vill härmed utfärda en varning för gråtmilda kvinnor. Akta er!

Sveriges Television:
Hur kunde hon

Har du slutat slå din fru?

Varför förtrycker män kvinnor? Argumentationsfel i form av presupposition. Statstelevisionen och statsfeminismen sida vid sida.

Sveriges Television:

"Annas eviga Del 2 av 8: Varför förtrycker män kvinnor? I alla kulturer, i alla tider, blir kvinnor förtryckta av män. Varför är det så? Varför lyckas vi inte bli jämställda? Eller är det en myt att kvinnor är förtryckta, kanske är det männen som har det värre? I veckans program möts tre män för att försöka svara på frågan. Medverkar gör Claes Borgström, fd Jämo, maskulinitetsforskaren Niclas Järvklo och författaren och debattören Pär Ström. Programledare: Anna Lindman Barsk."

Den ena handen vet vad den andra gör. Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt. Staten och feminismen, dom sitter i samma båt. Fast det är inte dom som ror, som ror så svetten lackar. Och piskan som kittlar, kittlar inte heller deras feta nackar.

Wikipedia:
Argumentationsfel - Ledande fråga
Den ena handen vet vad den andra gör

YouTube:
Ebba Grön - Staten och kapitalet

Sveriges Television om könshormonet testosteron

Sveriges Television sände nyligen en dokumentär om könshormonet testosteron. SVT:s dokumentär borde ge en och annan feminist huvudbry med anledning av könsrollernas tydliga koppling till halten testosteron i blodet. Vad ska feministerna göra i syfte att motverka alla testosteronstinna män i samhället? Ska vi förbjuda fotbolls-VM i syfte att undvika att stimulera testosteronutsöndringen hos åskådarna? Ska kvinnorna genomgå subventionerad hormondopning i avsikt att bli jämlika männen eller ska vi utrota alla män såsom Valerie Solanas förespråkade?

I aktuell dokumentärfilm påvisade man ett samband mellan testosteronnivå och männens civilstånd. Gifta män och män med barn hade lägre testosteronnivå än ensamstående män och män utan barn. Dagens jämställdhetspolitik torde leda till en utökad mängd ensamhushåll och en minskad andel barnrika hushåll. Enligt SVT:s dokumentärfilm borde Sveriges jämställdhetspolitik föranleda en utökad mängd "alfahannar" höga på testosteron i full färd med att försöka göra karriär, idka samlag samt slåss och härja i största allmänhet. En förnuftig jämställdhetspolitik borde tvärtom eftersträva långvariga äktenskap, barn och familj.

Sveriges Television:
Mannens vetenskap

Wikipedia:
Testosteron

Tidigare inlägg i samma tema:
Till minne av David Reimer
David Reimer, ett ideologiskt experiment